|
VARGAVINTER LYRICS
"Frostfödd" (1996)
1. Dimman Kring Björkö
2. Frostfödd
3. Den Lydska Örn
4. Älvdans
5. Av Vargkvinna Född
6. Som De Sade
7. Vintern Min Slavinna
1. Dimman Kring Björkö
Följer stigen mot oupptäckta trakter, styr mina steg mot ett okönt mål.
Bliva ett med skuggorna ty mörkret hava vakter jag inte förmår trots mina vapen utav stål.
Trots mina vapen av stål...
"Mot horder av svartalv, av bergtroll och vättar, mot trupper av maror, vittror och jättar. Vi dödar för guldglans med bronslans och spjut, och slutar endast när skatten är slut..."
Jag kom för att strida mot ändlösa nätter, jag gör vad jag kan för att stolt kunna dö. Det finns ingen chans att ta till reträtter ty vi kom att se dimman kring Björkö.
Vi gingo till strid i en okristen tid...
2. Frostfödd
Vinden den leker med ditt hår och smeker din ömmande kind, som du hava trind. Det är då jag förstår att det faktiskt spelar roll att du är en älva men jag blott är ett troll. Det är ljusår mellan den skönhet du besitter och det fina jag har som endast äro glitter. Jag är son av snö...medan du är vårsommarens mö.
Ahh, jag är frostfödd. Jag är född i frost, jag är vinterns röst.
Ahh, jag är frostfödd och blev född i frost, född av vinterns furst.
Varje soluppgång sitter du här vid denna bäck som du håller kär.
Då glömmer jag många gångna år för att stilla beundra ditt guldprydda hår.
Men liksom du min morgon pryder och dig i all din täckhet ter, en grym förvandlings lag du lyder: du vissnar, du dör och finns ej mer.
3. Den Lydska Örn
Från ett annat land kom en gång en fågel svävandes i skyn.
På stolta vingar svävade hon runt, det var en storslagen syn.
Letade en plats att slå sig ned, hon var väl trött uti varenda lem.
Trots sin majestätiska fasad längtade hon troligtvis hem.
Ahh, det var den lydska örn.
Ahh, jag såg den lydska örn.
En örn från fjärr är vilse. Hon letar runt jordens alla hörn, men vilse.
Vilar på en tron av sten i solens trygga sken.
Men hur länge har hon frid? Endast i skyn är hon kung.
Det börjar bli ont om tid ty dagen är ej längre ung.
Med kvällen kommer mörker, med mörker kommer farornattens maror.
Örnen måste åter flyga fastän vingarna känns dryga.
Jag såg ängslan i hennes själ då det var dags att ta farväl.
Från ett annat land kom en gång en fågel svävandes i skyn.
På stolta vingar svävade hon runt, det var en storslagen syn.
Men i kväll när mörkret faller på, vår örns fjädrar bliva grå.
Vingarna de bär snart ej mer och farorna blir bara fler och fler.
Ahh, det var den lydska örn.
Ahh, jag såg den lydska örn.
4. Älvdans
Den som ej kan respektera och känna kvällens lugn, löper stor risk att konsumeras av skogens djupa ugn.
Älvorna dansar sin polska på ängens sköra mark.
De är vackra men också trollska, deras rörelser binder dig starkt.
Låter du dig luras av deras blickar, återvänder du nog aldrig hem.
Bjuder de dig upp till dans har du knappast alls någon chans.
Att vända om är det du bör när dessa vittror dig förför...
5. Av Vargkvinna Född
Du kan aldrig vara säker på att det du ser äro äkta.
Bättre fly medan du kan än att illa fäkta.
Inne i skogen finns glömskan medan nere vid sjön bor lömskan.
Det vackra döljer ofta något otyg med älvor följer satyg.
"Jag är häxa av forntid av horntid, av vargkvinna född uti urtid i stridtid. Så skänk mig nu din hand och kom med till ett annat land."
Du är häxa av forntid av horntid, av vargkvinna född uti urtid i stridtid. men skänker min hand gör jag ej ty du kan vara maralakej.
Állt som glimmar är inte guld, mången mö är inte oskuld.
Inne i skogen finns glömskan medan nere vid sjön bor lömskan.
Av varghona ledd uti urtid i stridtid, med gravtroll kämpandes bredvid.
Ondhet finns i tusen, såsom trollen skyr ljusen.
6. Som De Sade
Som de sade, och det varde - mörkret föll överallt.
Och det varde, som de sade - skogstroll kom tusenfaldt.
När natten börjar nalkas och skogens luft den svalkas då kommer de som skuggor döljt.
Mörkrets djur de dansar och dvärjar smider lansar och Månstråle spelar på sin flöjt...
Drakorna av Svea Rike samlas för att gå till strid.
Tillsamans med jättar utan like de krossar allt tills det råder frid.
Detta spåddes innan riken fanns - ett krig skall hållas någonstans.
Nu har tiden kommit till oss all, vårt krig blir av i alla fall...
Som de sade, och som det varde - mörkret föll överallt.
Och det varde, som de sade - skogstroll kom tusenfaldt.
Med långsmidda spjut och blodprydda svärd.
I september månad vi rustas och draget ut för att kämpa och vinna en annan värld.
7. Vintern Min Slavinna
Striden är vunnen, legenden är spunnen om Ulvdala krig.
Mången är stucken i Mörkskogens borg, vid Njadernas fort.
På vägen tillbaka till manfolkets maka, på storsten vi rista: "Frawaradar ana haha islaginar" - Frarad är slagen.
Vårt krig har utkämpats i vargavinter då yxorna slinter.
Med naglade brynjor och stål i vår hand vi vunno ett land.
I månljusets sken våra sköldar de blänkte och fiendeblodet stänkte.
Vintern är kvinna och numer slavinna, hon kämpar för oss.
"Frawaradar ana haha islaginar" - Frarad är slagen.
|
|
