|
BERGRAVEN LYRICS
"Fördärv" (2004)
1. Dagen före döden
2. Autofagia
3. Fördärv
4. Dödens vilja
5. Välsigna det nya köttet
6. Offer
7. Den förpestade
1. Dagen före döden
Den gamla dagen flyr allt mer
Solen reser sig bara för dagen
En väg är flera för den andre
Månen ses av de som vill
Längtan efter ljuset finns ej mer
Döden, kall, blind
Kaos är allt
Rasande flyr natten
Svaga krypande avskum
Åkalla domen till deras undergång
Rör vid känslan av det inre
Dagen före natten då ingen ånger längre finns
Inget som viker, bara styrka
Längden blir kort
Liv, förakta in i dödens mäktiga sfär
Dagen efter döden då ingen ånger längre finns
2. Autofagia
Jag vaknade liggandes i en inhängnad
täckt av lysande ljus
min hals växte
mina ögon pressades (ut)
rysningen och skräcken bredde ut sig
över väggar och tak
över portar och fönster
kvävningen inom mig blev för stark
livet inom mig
begär efter flykt och frihet
Pulserande blod
åderlåtning till döden
Autofagia
Mellan väggar av is och eld
skall mitt skrik eka då huden sträcks
mina armar och ben
blir stumpar och fjäll
Jag ringlar mig som ett tjockt
rep och ser ögonen...
speglar från alla håll
Ett väsande krälande hat
3. Fördärv
Genom manipulation
har tiden
degenererat människan
Från själlös instinkt
till framtidstro
Svunnen tid, minns insikt
fördärv genom kunskap
penetration i sinnet
Kluvna bilder,
respektlösa svar
Inget hålls längre tillbaka
fördärv av sinnesbruk
fördärv genom vetskap
evigt hat till liv
4. Dödens vilja
Berörd av den rena naturens närhet
Oröd av annat än sig ajälv
Dödns fäster ingen vikt vid livet
Kompromisslös bortryckelse
Från träden de falla, dessa otaliga tingesten
Ultima thule, kärnan från avgrundens botten
Av kaos är det spunnet
detta nystan av liv
fallelsen känns nära
då sanningen strömmar ut
Likt bäcken som väg
stort som litet, allt som enhet
värde försummas, ingen nåd
ögonen öppnas, portalen stängs
Horisontens avgrund dit ingen kan komma
Längtan efter tröst, rader av sten
Infekterat av manshand dessa rader av sten
5. Välsigna det nya köttet
Den som inte vill ha mitt köt
Den som föder och tager
Den som spillrar min moral
för evigt märkt av mitt hat
Den materiella verkligeheten känns allt mer hämande
Jag har inte längre någon moral
Flertalet andar inom mig kämpar
om sitt förfogande av min kropp
Res dig du inom mig
Jag känner kärnan men bara flyktigt
Eva visste och förverkligade
moralen visste ingen väg
och straffet fick sin verkan
Jag vill känna din fullbordan
Res dig du etiska staty
låt mig känna ditt kött
Agnostiken säger mig att tvivla
men tvekan ger mig ingenting
Mitt paradis murar finns inte inom mig
6. Offer
7. Den förpestade
|
|
