|
YGGDRASIL LYRICS
"Kvallning" (2001 Demo)
1. Volvaspa
2. I Nattens Timma
3. Nattens Vandrare
4. Nordmark
5. Alvadansen
1. Volvaspa
Ask veit eg standa,
heitir Yggdrasill,
hár baðmur, ausinn
hvíta auri;
þaðan koma döggvar
þær er í dala falla,
stendur æ yfir grænn
Urðarbrunni.
En ask vet jag stånda,
den Yggdrasil heter,
ett väldigt träd,
överöst av vita sanden.
Därifrån kommer daggen
som i dalarna faller,
den står evigt grön
över Urdarbrunnen.
2. I Nattens Timma
Över isklädd vak och mörka skogar
Under vita toppar av gran och tall
Genom bäckarnas virrvarr av tysta strömmar
Hörs vinterskuggans klagande kall
Under fullmånens lysande öga
Där korparna stillsamt cirklar i skyn
Avlägsen är ännu gryningens timma
Som långsamt närmar sig skogens bryn
En hägring av ljusspel och svävande skuggor
En föreställning på andlig nivå
Där skogens alla varelser sjunga
Och urskogen tystlåtet ser på
Naturen som så stolt visar upp
Sin varmaste nordliga skrud
Och skogen ger vika för nattens
Och urskogens bländande brud
Där älvorna dansa om natten
I skogsmörkrets täta dimma
Där vargarna sorgset yla
I nattens och mörkrets timma
Där norrskenet sakta och ljudlöst drar fram
Skingrar sig snöfylld dimma
Ty ljusskenets vackra skepnad
Har inträtt i nattens timma
Nu fröjdas skogens varelser
Som samlats för att iaktta
Detta färggranna nordliga ljusspel
Men snart är allt förbi
Och mörkret kommer åter
3. Nattens Vandrare
Nattens vandrare
Månens skald
En profet i natten
I nattens ljumma mörker
I månens varma ljus
Han vandrar över heden
Förbi båd hem och hus
Hos firmamentets stjärnor
Han söker sina svar
Trots ingenting han finner
Han troget stannar kvar
Nattens frände
Skogens furste
Stilla vandrar
4. Nordmark
Frid i landet jag finner
Min själ i forsen flödar
Vindens svaga sus om havet minner
Den nedgående solen fjällen glödar
Snövit topp i sommarsol glimmar
Ensam ulv över heden strövar
Fallets vattenslöja min syn dimmar
Och barmhärtigt mina sinnen dövar
Förlust i tanke, ensam jag går
I skogens och bergens hjärta
I detta land ljuva känslor förslår
Fördriver all mänsklig smärta
Ödemark, mitt hjärta fröjdas
Nordmark, fors utan band
Ödemark, Midnattsolen förnöjas
Nordmark, sinnesfridens land
Bäckfårans vitblå band försvinner
Över ljunghed, genom myr
Dimmor sina vackra nät spinner
Nordmark för mig så dyr
Rullande lanskap nedan mäktigt berg
Smaragdgröna kullar drar
Skogen mig omsluter, värmer in i märg
Vinden mellan träden far
5. Alvadansen
Den bleka månens skära skådar älvadans
I vinternatts prakt, där änglalika skepnader vaggas till ro
Över glimrande snö som kyla bådar som i trans
Av forsars förtrollande makt över frostlupen mo
Lockande stämmor manar skogen till dans
Viskande sånger som sävligt trollbinder dödligas hjärtan
Ljuder genom skogar, över hedar i stjärnglans
Innan solen sin dager sprider och natten förrann
|
|
