|
YGGDRASIL LYRICS
"I Nordens Rike" (2003 Demo)
1. I Nordens Rike
2. Frid
3. Kvällning över Trolska Landskap
4. Vinter
5. Midnatt
6. Gryningstid
1. I Nordens Rike
Åstad vi dra, mot nya länder
Över hav och över mark
På march vi är, vi svärden svinga
På erövringståg vi far
På haven vi segla
Över Midgårds mörka vatten
Under natthimlens kappa
I stjärnors glans drakskeppen stäva
Hemåt vi vända
Med trälar och guld
Hem till jarlens land
I nordens rike
När mjödet flödar
Och vildsvinet steks
Vi festar plundringens seger
Då skeppen kommer
I hemmahamn
Våra söner hyllar vår återkomst
2. Frid
Se I dimklätt grepp nu natten sluter
En smekande hand om skogens sång
En viskning i vinden, en fjätter för sinnet
En skugglik skepnad i månklätt ljus
Heden nu täckt av röd månes liv
Över ljungklädd ås det sig sakta sveper
Mot himlen i dimman grenar sträcker
Skelettlik fur och trollbunden gran
Se en låglandsmark
Av forsens spel kluven
På stillsam färd mot dalsjöns spegel
Jublande virvlande lekande lätt
Nu bäckens viskning
Sig sträcker iväg
I skogens ring finns nattens is
En sorgsen mo i vinterduk svept
En sorgsen mo
I vinterduk svept
I disets skugga en vers kan höras
En skuldtyngd strof från dödsfylld myr
Se älvor i vålnadslika skepnader viska
Med änglars skratt de försvinner bort
Likt isklädd tår nu frosten faller
En sorgefylld gråtande kind
Över bergens topp i dimmans tid
Västanvind viskar det är hennes natt
I lugnet vid krönet ett ögonblicks tid
Mitt rastlösa sinne får frid
3. Kvällning över Trolska Landskap
När solen sig sakta nedåt sänker
Och vindens viskning sakta vänder
Bäcken med liv och lust då stänker
Genom dystra barrskogsländer
Alver samlas för att beskåda
Solvagnens återtåg
När natten faller friden råda
Och de stjärnorna åter såg
Kvällning över trolska landskap
Rödfärgande nedgående sol
Skogens tysta mörker dämpas
När natten faller in
Över glödande vacker sommaräng
I lövsal grön och glimrande frisk
Där rådjur vila uppå gräsklädd säng
Smeker kvällningsbrisen frisk
Milda dimmor spela över
Berghedens lugna prakt
Den rastlösa själar söver
I dystermörka trädens trakt
4. Vinter
Över bäckars dimklädda stränder
Där lavklädda stenar stillsamt glimmar
Viskar vindarna stilla framåt
I vinterdimmans vita trådar
Vinterns makt om skogen sluter
Sakta vaggas in i dvala
Som om alla andars makt är borta
In i Kung Bores land vi sluts
Vita snötussar faller
I dunkelmörkrets krest
Ulvar kallar
Mot dold månes ljus
Känn frosten i luften bita
Se iskristaller himlen spegla
Hedar står som frusna hav
Klädda i skogsöars dystra prakt
Hör vargens yl i skymningstid
Sorgesamt hälsande bister natt
Se vinterlandet sin skönhet visa
När solen höjt sin gryningskropp
I tystlåten vildmarks vita vidd
Vid fjällsköns frusna vatten
Gyllene sol i horisonten
Sjunker i frostklätt hav
Ulvar kallar
Mot upphöjd månes ljus
Känn frosten i luften bita
Se iskristaller himlen spegla
Driv med vinden
Genom dimmors stråk
Följ älven
På färd genom fjäll
Känn frosten i luften bita
Se iskristaller himlen spegla
5. Midnatt
6. Gryningstid
Ett bistert vinterlands vita dräkt
Fångad i solens inträdestid
Kristallik is döljer älv och sjö
I skuggklädda dalars djupa skål
En gyllene skiva över berg sig höjer
I glittrande ljus den stiger upp
När ett ljusnande dis över snön sig sänker
Där gryningsfärger över himlen fly
En väv av rosenguld när dagen gry
När vintermolnen skingras
Och månen sakta bleknar
Då solen över skogen skymtas
I gryningstiden sttjärnan vaka
När älvadansen avtar
Och dimman sakta lättnar
När morgonen är nära kommen
I gryningstiden skuggor leka
Snödräkt kläder trädens skelett
Där de sträcka sig högt emot skyn
Bland rinnande vatten och mossklädd sten
Vinden viskar bland åsklädda hedar
Ett stilla lugn råder i höga fjälls land
Mörker
Frusna grenar döljer sig under snön
Dimmor
Suddigt vita, sjö och himmel sammanbinder
Månsken
Sakta bleknar, ej mycket som nu återstår
Ljuset
Ökar stadigt, gryningstiden kommen är
|
|
