|
WOODS OF INFINITY LYRICS
"Promo 2001" (2001 Demo)
1. Excrucior
2. My first Victim
3. Worship us
4. Cancerous Jesus Christ
5. Stolthet
6. Kedjard Vid Kommande Ar
1. Excrucior
Småflickorna behöver inget namn, och dit de nu kommit är de alla erkända horor.
Horor som vi skall döda för Satan...
Det är när vi utövar rituellt våld som vi känner att vi lever!
Deras ynkliga gråt och pinsamt patetiska böner om nåd
när deras bleka ansikten spiller tårar är som utlösning för oss.
De är tretton värdelösa kroppar till antalet som står nakna på knä inför oss.
Vi örfilar deras ansikten - nu ej längre med något hopp.
Skogen är dunkel och våt av regn.
Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna
som släpper ifrån sig minsta ljud får ett revben avsparkat.
Vi börjar att vandra till platsen som länge väntat på att få famna kropparna.
Ahh, våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr. vad nu!?
Ett horbarn ropar efter sin gud!
Vredgad av extremaste hat går jag fram till slynan.
Jag tvärsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken
och händerna runt hennes panna
så sänder jag henne till helvetet - skocken av horor gråter till vår belåtenhet.
Vandringen fortskrider.
Jag hör att vi inte längre är ensamma -
råttor, vargar, rävar och korpar är i vår närhet för att beskåda den rituella slakten...
En tid har gått - vi är framme.
Några av hororna har fått släpas de sista kilometerna - dock är de vid liv.
Nu hjälps vi åt för att lägga mindervärdig efter mindervärdig på vårt stenaltare av lusta.
2. My first Victim
3. Worship us
The day withdraws with shadow frame
and Dusk has draped the cold domains.
An echo fed by mountain walls.
A cry of longing - nightly calls.
We are those of the nocturnal.
Darkness breeds in our day.
Travel roads of which forgotten.
Dare to cross the ancients way.
Thousand paths away!
4. Cancerous Jesus Christ
Evolving through legends deemed undone.
My miracle is malice and unconsciousness.
An archaic myth worshipped through aeons.
Consuming thoughts - digesting mortality.
Disease ridden, Plague infected Nazarene.
Love-stained, cancerous Jesus christ.
I hear screams of endless horrors.
Vomiting summonings of subterrestial vileness.
Now the catacombs of his nightmares burn...
(Å, sekunderna gick och sekunderna går.
Så om människor kallar för år, och alls ingen må fälla för mig - en tår;
när vår herre ser ned på min bår)
...with crimson joy. For his joy is Hatred!
5. Stolthet
Mörka skogar - kala berg bepryder Thules kropp
Hon är vårt ben - vi hennes märg, vi Nordens starka hopp
Skratta, vinterns barn, de ben ni går med veknar för var dag
Ben blir stoft och märg blir vatten, efter västanvinds behag
Bore, Bore, Borealis
Ge oss kyla, frost och is
Stärk oss på ditt eget vis
Ge oss korpar, pest och varg
Väst och Syd och Öst - de svaga
gör väl som de helst behaga
Sova, äta, slöa, klaga
Tål ej jord som vår är karg
De blir byten - vi ska jaga
Kalla Nord, då hela jorden bugar för din stora prakt
står Vinterns Barn, likt bastioner, utmanandes himlens makt
Änglar faller döda ner - det blir en rent gudomlig slakt
Och gamla, glömda gudar ler när Thules folk igen står vakt
Så lär er läxa, värld, och underskatta inte Nordens Folk
Vi är en enad här som står emot var giftbesolkad dolk
Tusen, åter tusen år har härdat oss till dödens rand
Så tvivla ej på, vart du går, att våran hand är tidens tand
6. Kedjard Vid Kommande Ar
En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnetJag var tyngd av något, minns ej av vad
Fast jag var så bitter så kände jag vällust
Jag gick ut för att andas av höstluften
Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett
Ensam, ingen sorg, bara nedstämd
Ensam, inget hat, bara sviken
I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis
I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen
Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv?
Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något
En människa? Här och nu?!
Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så
skymtade jag en flicka
Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!"
Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor
Det var någonting jag längtade efter
Jag tog ytterligare ett steg emot henne
Hennes ögon, kropp och läppar
Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen
fram till henne
Jag tog henne i min famn
Kall som en sten, hon utbrast:"Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne,
Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!"
Jag såg föraktfullt på henne
Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring
med hopp om en sån här situation?
Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad
Vad var det egentligen jag hade väntat på?
Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes
veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt
Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen
Och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut
Hon ropade efter hjälp
Den hjälp som var obefintlig!
Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals
Jag drog ut på hennes död
Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med
till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min!
Fast det här var det enda sättet att övervinna
hennes viljaHon dog med ansiktet i en ton av blått och med
styva bröstvårtor och svullna läppar
Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande
händer placerade jag hennes kropp,
den vackraste jag sett, i gropen
Och innan jag täckte henne med jord
så kysste jag hennes kalla läppar
och torkade bort tårarna från hennes kinder...
Vid kedjan av kommande år......
Vid kedjan av kommande år......
Vid kedjan av kommande år...
|
|
