|
WOODS OF INFINITY LYRICS
"Ljuset" (2005)
1. Genever
2. Ett Förlorat Barn
3. Tankeväckande Självömkan
4. Summon The Lord Of Blasphemy
5. A Love Story
6. Tvåfaldig Vikt är en Styggelse för Herren
7. Epigram
8. Metamorfos
9. Across The Fields Of Forever (Edge Of Sanity cover)
10. Kroppen Var Mitt Fängelse
11. En Höst / Etwas Besonderes Im Sauna
12. Eksynyt
1. Genever
2. Ett Förlorat Barn
3. Tankeväckande Självömkan
Laktos förgiftar Romulus och Remus medans en uppbyggnad tar form. Lik staplade som hexagram ger historien ett färgat sår. Torn på torn av himmelskt kött. Lögnare, predikanter och förespråkare hamnar alla på samma påle. Vaginal vävnad, ofullkomliga hinnor rinner. Jag vill förlåta, jag vill (låt bikta) få dem tills deras banala, skrala yttersta förvrids i ofullkomligheten orgasmliknande skälvningar. Nu smeker jag deras -------- som om jag torkade dem från badhusets väta... De är alla mina rättfärdiga döttrar och jag kommer för dem innebära faderlig tillsyn och pålitlig förtröstan. De leker alla oskuldens tankeväckande små spel på det vuxna sinnet. Är de medvetna om kollisionen med mitt kritiska jag? Flertalet av omedvetet sex, inbjudande hål smeks av tvål och händer i en av ignorans befläckad sexuell dans. Jag vill välsigna alla lättflyktiga kroppar och glorifiera vart leende och var gest de gör mot mig. Jag vill örfila deras kinder - gulligt färgsatta av relativ förödmjukan. Alla dessa år med självömkans sår - mellan ljuva och medlidandets lår - Finner sin ände och det som hände bringar ingen mänsklig tår. Vi kanske dig en tanke kan bringa med våra sinnen nedtryckta i gyttja. Kanske kan vi då få dig att inse din svaga ingrediens i alltets ingenting?
4. Summon The Lord Of Blasphemy
To walk in complete darkness
and feel the freezing winds of death
In winters frosty grip, the wods are truely cold.
In a land of desolation I worship the beast
Summon the lord of blasphemy
Kill the ones with believes so fragile
Raise the ones who're mighty and strong
Leviathan, my veins are open for none but You.
I know you're dwelling in dark, tranquil waters blue.
Summon the lord of blasphemy
5. A Love Story
Hej, flicka. Jag sitter h�r en bit bort och iakttar dig - beundrar dig.
Jag har tittat p� dig ett tag nu och du f�r min mage s�d�r pirrig
som det brukar k�nnas n�r man blir f�r�lskad i n�gon.
K�r.
Jag tror inte att du har sett mig. Du skulle bara veta hur du skiner.
Str�lar, d�r du sitter i solens sken.
Jag rodnar n�r jag t�nker p� att jag skulle h�lla dig i min famn.
V�ren lockar fram dofter som g�r mig helt rusig medan jag ser dig
leva (leka) s� lugnt i din egen v�rld.
Jag tar en klunk av min �l och fantiserar om vad f�r doft du har.
S�kert skulle jag nog kunna g� fram till dig och tv�rt huka mig ner
f�r att lukta p� din lilla hj�ssa. Du skulle nog inte ens uppfatta mig.
Det �r s� fantastiskt att f� se detta s�ta, gulliga fina.
Det mesta i mitt liv som 24-�ring �r s� tr�kigt och d�dligt rutinm�ssigt...
Men s� uppt�cker jag dig!
Jag undrar vad du har f�r ett namn och vad du �t till frukost.
Nu, precis nyss, s� kisade du mot solen med ett gyllene leende �ver hela
ditt perfekta ansikte.
Du, flicka - du g�r mig lycklig i denna korta stund.
Det har du ingen aning om. Du bara sitter d�r.
Vad vackert h�r du har och kl�nningen, en rosablommig, passar dig perfekt.
Jag vill visa dig skogen, h�lla din lilla smutsiga hand i min.
L�ta dig fr�ga mig olika saker och jag skulle svara med k�rlek i mitt hj�rta.
Jag vill n�stan gr�ta n�r jag skriver det h�r.
T�rarna finns d�r. Jag finns d�r!
Jag vet inte hur jag ska formulera mig, men jag vill l�ra k�nna dig.
Du �r ju s� mycket yngre �n vad jag �r.
N�r vi �r i skogen blir det m�rkare och d� ger jag dig min v�rme.
Du k�nner dig lite m�rkr�dd, d� ger jag dig trygghet.
D� ger du dig till mig.
Kommer jag n�gonsin att bli en pappa?
Kommer du n�gonsin att bli en mamma?
(Presto agitato)
Allt detta �r till dig. Helst av allt vill jag springa ut till dig och krama dig
s� h�rt som du t�l och rulla runt med dig p� marken.
Flicka, vi ska skratta och sen ser jag dig djupt i �gonen och samtidigt
som alla mina fr�gor besvaras med den barnsligaste, sensuellaste
blicken tonar du ner - tonar du bort...
All �ngslan, all hoppl�shet och all f�rtvivlan jag n�gonsin k�nt med ett
totalf�rl�sande �jag tycker om dig�.
Din kropp talar till mig, men f�rmodligen s� missuppfattar jag den.
Jag �lskar dig!
6. Tvåfaldig Vikt är en Styggelse för Herren
7. Epigram
Kläng inte på mig mer. Dina slaka åsikter försöker lirka sig in i min skadade rygg. Ta du din falska ton och håll ut tills sanningen blottas och falnar. in dolks knivblad är för kort, nacken irriteras, inte såras. Utomhus ligger skaren fast och tålamodsfull. Idiotiskt solljus försöker rubba klimatet och balansesn men försöken är förgäves, ha ha! Mörkret består och dess klarhet är uppskattad. Mitt flin är blandat med tragikkomik och och avsky när jag ser din förlust av tänder, koncentration, naglar och personlighet. Du har alltid varit välklädd och hövlig men formalitetens ansikte är täckt utav rosa/lila bristningar som om vilsekomna binnikemaskar och springmaskar stred, under ditt anletes hus, om territoriet. Du lever och verkar välmående. Är det jag som är trasig när jag inte begriper varför du ej ser hur passé, disträ och slätstruken du är? Sår, plåster, blödning, bandage. Du tynger mina axlar, ryggen värker, stegen blir tunga. En bördans ryggsäck ihopväxt med min hud. En bitter tyngd av självhädelse och självinsikt. Min skalle är öppnad, blottad. Våt av aceton. Präster tänder stickan och för den mot målet. Hjärtat slog inte men hjärnan tänkte fortfarande. Ansiktet förvreds av dödsspasmerna och en efterlängtad sömn tog vid.
8. Metamorfos
Jag skär genom mina lager. Lager av preventioner - pretentioner. Av masker och förklädnader. Prestige och stolthet. Jag blottar min kärna. En infekterad nukleus. Strålande som aftonstjärnan. Den bländar och brinner, men ljuset är svart och elden så kall. Så kall att den bränner. Den förtär och bygger upp i en evig reaktion. Byter ut det jag var, men förrädiskt långsamt. Vad skulle jag vara om fem hundra år, i denna kalla mutation? Jag vill inte veta. Det vill jag inte alls veta. Men jag kan aldrig gå tillbaka till ljuset och värmen, och glädjen, som jag saknar så...
9. Across The Fields Of Forever (Edge Of Sanity cover)
It all began with the shades of what we never thought existed.
The vision of the distorted views was no longer an illusion.
It was the plain and bitter truth. My divination that I never dreamt
was now to become. Th pseudo silence an all I have unseen.
Life is a darkened silent barricade between all I am and ever wanted to be.
We're soon to die
Inherit the wisdom of the earth
Who has struck the bell?
That leads us into hell
I explore myself with my inner eyes, the prodigal son dropped
his disguise
I stalk through the fields of my forsaken memories. Fading
away like
withering travesties. My inborn lust for adventures of sharpe-
less nature and
kind. I lie here clutching at straws, the dream savant chose
me blind
and then we die...
Inherit the sadness of the truth
Erupted are the seas
The epitaphs written in the breeze.
Eradicate our bounds from the earth
Internally, eternally never to emerge
Torment--Death on holy ground
Carnage--In blood we drowned...
The world cracks and we fall into decay
The waves of Styx sweeps the dying as I caress their souls.
My knowledge tickles as I cry, the sorrow spectrum grows.
I weigh my anchor and sail thru the rainbow... There's no
future to alter
I enter the other side
and now we're dead
Inherit the secrets neverknown
Explore the universe
Behold the ancients' curse
The Dead shall walk the earth.
10. Kroppen Var Mitt Fängelse
Just som oljuden som värst skakar om min skalle. Just som skarpa strålar av horljus överfaller mitt sinne. Just som balansen börjar svikta och synfältet flimra. Just som andningen blir ryckig och hjärtslagen ojämna. Då känner jag cirkelsågen, rondellen och bandslipen. Mängder av härdade sylvassa tänder som flinandes torterar.
What is evil?
I like the word. Can you define it?
...Can I?
Rain is beautiful but it makes you sad.
Light a candle and keep it under your coat.
Varje enskild smärtimpuls multipliceras incestuöst. 314 kristus-remmar av läder håller min kropp på plats. Nyss var jag mitt ibland dem, jag lät mig finna mig i tristessen men kände ingen fara, inget hot. Jag var "den tyste". Nu skrattar dem. Förenade imbecillpatetiska anencefaler.
What is evil?
I like the word. Can you define it?
...Can I?
Rain is beautiful but it makes you sad.
Light a candle and keep it under your coat.
Ibland tycker jag mig se småflickor som klappar händer medan åskan mullrar... Ibland tycker jag mig se regnande blod och sperma träffa deras rödblommiga kinder. Ibland tycker jag mig se Gud faders konturlösa uppenbarande sänka ned sitt varnande finger. Ibland känner jag med starkaste övertygelse hur Herre Satan kramar om mig i min kättjade existens.
What is evil?
I like the word. Can you define it?
...Can I?
Rain is beautiful but it makes you sad.
Light a candle and keep it under your coat.
Jag har en väg att gå, men än så länge vandrar jag i diket nedanför. Jag vet inte ännu hur jag kommer upp men jag känner ohelig närvaro. Åh, mörker. Djävulens trygga och skrämmande Helvetesmörker. Remmarna lossas, vita duvor exploderar, skratt ersätts utav miljoner unisona dödssuckar. Bortom förståelse... Bortom ordförråd...
Något ofantligt kommer och jag är en del utav evolutionen. Jag är en del av evighetens evighet.
Fyra korsfästelser, fyra vänner är för alltid gjorda till intet; sanning, lögn, tid och rum. De hänger med huvudena mot varandra. Och bortom de falnande/fallande stjärnorna kan (inte) skönjas ett skadeglatt flin... Satans min är fin, spela symfonin.
11. En Höst / Etwas Besonderes Im Sauna
12. Eksynyt
|
|
