|
WOODS OF INFINITY LYRICS
"Hejdå" (2005)
1. Köld
2. Under Färden
3. Kärlek och Vänskap
4. Piskar Ut Mitt Hat
5. En Förgången Tid
6. Det Som Hände
7. Old Songs (Barry Manilow cover)
8. Sakrament
1. Köld
När sammabitna anleten piskas nyktra
i Novembermorgonens intensiva snöblåst
Nä dina fotspår i snön täcks och
försvinner på några enstaka sekunder
När du känner dig svimfärdig med fötter
som isblock och stelfrusna fingrar
När det knäpper i träden och allt liv
frusit till bleka, vita statyer
Då är det vinter
Vinter...
Det är kolsvart, kompakt vinternatt
Så mäkdigt och gigantiskt
Jag ser upp i det kalla,
rena nattvidundret och jag känner
en märklig stolthet
Det är ingenting som stör eller irriterar mig
Inte en människa, ingen trafik
Ingen stress
Vinter, jag välkomnar dig
Var krigare av nordiskt blod behöver dig
Du är hälsad och hyllad
Skogen är omsvept av snö
Så kall och ren
Och att i tystnadens majestätiska och respektfulla
Allvar vandra in i dess famn gör mig lycklig
Jag vill ge denna fantastiska stund en tribut
Vad vore väl mer passandre nu än att dricka ren
starksprit och sakta pulsa genom den djupa snön
Längre och längre in tills man av alkoholen
känner sig utmattad och glödande varm för att
sedan lägga sig till rätta och behagligt sonna in
Vinter...
2. Under Färden
Sandra, Olivia, Lovisa, Jenny
Frida, Amanda, Mia, Klara
Kittlingar, obehag, skälvningar, insikter
We are together and we all feel fine
United as a family
Jessica, Lisa, Isabelle, Josefin
Nina, Alva, Pernilla, Rebecca
Låt oss leka. Nu kommer jag och tar der!
Miljoner hormoner. Inga proportioner
Bara definitioner
We are together and we all feel fine
United as a family
Var är ni? Vart tog ni vägen? Ni försvann så snabbt
Jag hann inte. Jag hann inte! Jag ville bara...
Det är så mörkt nu och kallt
Hanna, Linda, Emelie, Judith
Och då som jag stod där bland varma och levande minnen
och betraktar höstlövens skira dalande ner till den
murknande markens säkra kretsloppsförmultnande
så ser jag hur ett rep kommer ner ur natthimmelen
Jag tar tag i repet och dras upp till himmelen som är ljus och skarp
Bländande...
Längst upp sitter gud (som jag trodde var död...)
Han sträcker ut handen och ler
men jag spottar honom i ansiktet
Mitt saliv är svart och klumpigt
Därefter faller jag ner till jorden
Det svindlar för ögonen
Jordytan brister och jag sjunker ner bland resterna
Rutnande kropper
Stanken är fruktansvärd
Men jag lever...
We are together and we all feel fine
United as a family
Together we all feel fine
3. Kärlek och Vänskap
Jag satt för en stund sedan i full irritation och i kvävande
syrevrist i bastun och betraktare ollonkanten som
syntes genom förhuden. Deprimerad och så obalanserad tänkte jag vad som någonsin ska kunna bli till ur min bleka, tama kuk? Ingen hora i världen skulle väl i sunttillstånd låta mig tömma min sperma i hennes urinsår? Knappast! Jag har redan tänkt ut att enda stättet att få fram mina demonembryon skulle vara att
våldta en psyktiskt svag flicka och sen under
grova hot om, minst sagt dödliga, vedergällningar
tvinga henne att födä mina gullungar.
Ondskan skall fortskrika. Min vilja kommer att bli.
Det finns ingen kärlek. Det människokreaturet upprepande uppfattar som kärlek är egentligen en stor svaghet.
En idiotisk lögn, skapt att förvilla den taktiska
människan. Flickvän? Haha. Vilket skrattretande
nonsenstrams.
Kamrat, oj vad fint. Alla vänner är ifrågsättande,
konvexa yngelhjärnor placerade av villfarensens
oljeinsmorda hand, i falskhetens perfekt utförmande fåtölj.
Fortfarande flagnande av Herrens sädpolish.
Whiskeyn river mig obönhörligt i halsen.
Rinner ner och gör strupen levande.
Pillar i fumlighetens och målmedvetehedens komplicerade nyckel i hjärnan oförgätna utrymmen.
Släpper ner mig i förvirringens men samtidigt den
definitiva klarhetens pyramidgångar.
Kom, alkohol. Du cellutplånare. Som får mig att se
mitt liv som det är. Du ljuger inte. Min hjärna kan inte
ljuga för mig själv? I bastun - jag undrar tomt hur mitt
fortplantningsorgan kommer att ligga i min likkiska eller
hur den kommer att luta när jag skjutsas in i
krematorieugens eld.
Får en makaber, men förtjustande, idé. Kanske kan jag
innan min död av en söt flicka ordna så att min absurda,
skrynkliga, krympta hjärna kan förtäras av henne och
hennes väninnor mot en summa pengar. Kanske inte.
Evigt oförstådd.
Jag är motbjudande, osocial, hjärnskadad, schizofren,
personlighetsklyven, oälskad, odiagnosticerad.
Ett fall i en folder i en journal.
Psykologer, terapeuter, anhöriga, och obducenter, hej!
Nog kan jag göra allt. Ingenting är omöjligt. Jag gör
inget. Jag försöker inte i överhuvud taget.
Långsamt låter jag det jag har i mig fräa bort det
humana i mig. Det som kanske skulle kunna görä
mig till en accepterad person, def förtvinar av
orsaker som finns på ett bortglömt onåbart plan.
Dolt. Här när någonting som försöker ropa efter
ett hjälp fortfarande finns så skriver jag.
Vem är du som läser det här? Det enklaste jag har
att säga dig är gratulationer till din plats på
jorden. Jag har ingen. Åh, som jag öndskar att jag
låg på ett långt skötbord bland flickor och pojkar.
Och hade en ny möjlighet...
4. Piskar Ut Mitt Hat
Dina klor sjunker djupare
Djupare i mitt inflammerade sinne
I den ständiga kampen
Som lämnar allt rent förött
Luvenis
Hur kan jag vinna
då dag och natt slits tu av begär
i dett ruttna träsk som du lämnar
då du själen förtär
Jag piskar dig
Slär dig
Skriker ut mitt hat
Skriker ut min längtan
Är det kärlek att lida så?
Du förtjänar samma lidande...
som du utsätter mig för
Men ditt namn bör vara
Legion
Jag drunknar i ditt kött
Varje slag tusen åter
men varje blick obesvarad
En dag kommer du att titta på mig
med skräckblandad tjusning
lysande ur dina vemodigt döda ögon
5. En Förgången Tid
Jag vandrar genom skogens mörker. Kylan biter i min själ.
Vargens ylande hörs på håll och korparnas skri om pest och undergång.
Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen.
Främmande skepnader visar sig och mörka moln samlas ovanför mig.
Skuggor vägleder mig in i evighetens ändlösa mörker. J
ag känner mig som född på nytt. Nu är jag en av dem i mörkrets legioner av evigt hat.
Den här natten kommer jag att minnas i all evighet. I midvinternattens kyla...
Jag känner mig som född på nytt. Nu är jag en av dem i mörkrets legioner av evigt hat.
Den här natten kommer jag att minnas i all evighet.
I midvinternattens kyla.
Snön ligger tät framför mig och morbida varelser skymtas
på himlavalvets molniga skapelse.
Det är nattens dolda mystik av en förgången tid.
En natt som man önskar vore för evigt.
Nattens dominerande mörker som tar död på solens glädjande värme.
En vandring genom nattens mörker.
I midvinternattens kyla blåser vindar av sorg och vemod.
I midvinternattens kyla blåser vindar av sorg och vemod.
Jag vandrar genom nattens mörker. Kylan biter i min själ.
Vargens ylande hörs på håll och korparnas skri om pest och undergång.
Fullmånens sken lyser upp den mäktiga granskogen.
Främmande skepnader visar sig och mörka moln samlas ovanför mig.
Skuggor vägleder mig in i evighetens ändlösa mörker.
I midvinternattens kyla.
6. Det Som Hände
Ett fagert land med stolthet och anor
Vars välde var stort - berg och sjöar och skog.
Med rakryggat folk under blågula fanor.
Länge sen nu sen den stoltheten dog.
Zions smitta fick gro i dess ben i tusen år.
I tusen år fick Thule ruttna i kristus vår.
I hycklarnas tecken - i sexuddens sken.
Med extrem oerhördhet. Två rysligt kalla inviter.
Du är snart inte levande. Du var vid liv - nu död.
Jag tog ditt liv, jag gav dig hjälp.
Farligaste, impulsivaste hämndlystnad.
Effektivaste, smartaste vedergällning.
Stoltheten i mig står på tå - din veka kropp är notis.
Jag vill vara något totalt. Jag är en händelse som sårar.
Rodnandes - jag örfilar skedet. Jag är något monumentalt.
Jag var en punkt i något... Skrattandes!
Han blöder fortfarande...
7. Old Songs (Barry Manilow cover)
Candles burning, glasses are chilled and soon she'll be by
Hope and pray she'll say that she's willing to give us another try
And if all those plans I made don't melt the lady's heart,
I'll put on the old 45's
And maybe the old songs will bring back the old times
Maybe the old lines will sound new
Maybe she'll lay her head on my shoulder
Maybe old feelings will come through
Maybe we'll start to cry and wonder why we ever walked away
Maybe the old songs will bring back the old times and make her wanna stay
It's been too long since I've seen her face light up when I come home
It's been too many hours I've wasted staring at the phone
Sweet old songs I'm counting on you to bring her back to me
I'm tired of listening alone and maybe the old songs
Will bring back the old times
Maybe the old lines will sound new
Maybe she'll lay her head on my shoulder
Maybe old feelings will come through
Maybe we'll start to cry and wonder why we ever walked away
Maybe the old songs will bring back the old times and make her wanna stay
8. Sakrament
Jag är din vän. Jag tycker oerhört mycket om dig. Vi har känt varandra i en halv evighet. På mer än ett sätt så älskar jag dig. Jag behöver dig och vill inte vara utan dig. Ändå, utan ett "därför" har jag en förnimmelse av att... NEJ!
Jag vet. Jag vet att det kommer att bli jag som djupt sårar vår vänskap om inte jag helt och hållet utplånar den. Nu när jag är borta så kan du skylla dina feltramp på mig. Din förlust... av mig.
Nu, innan sista andetaget dragits så är jag gråtandes, skrattandes, älskandes, hatandes. Allt på samma gång i ett känslomässigt kaos. När jag nu inser din ärlighet där vi står mitt i tystnadens lugn men olustighet... så vill mitt jag ångra sig/mig men beslutet är taget och gärningen skall ske.
(Tidigare)
Jag ringde dig och berättade att jag vill tala om någonting mycket allvarligt. Du ifrågasatte först mötesplatsen
(kilometer ifrån samhället där vi eldade och pratade kärlek och misantropi som unga).
Vi står i snöig vinterskog. Andaktsfullt, som om vart andetag taget kostade en avlägsen människas liv. Du står metern framför mig och väntar på att mitt urvattnade ansikte med mun skall börja tala.
Det är sekunder innan jag överfaller dig och i fickan drar jag gång på gång min tumme över den vassa kniveggen. Jag hugger kniven i dig
("hejdå!")
Det går lättare än jag trott. Du förblöder under mig.
När jag avtrubbat vandrar hem spelar Samael ''Til we meet again'' i mina hörlurar och jag vet att du kommer att förlåta och förstå när vi möts igen.
-Ravenlord, 15th January, 2005.
|
|
