|
WOODS OF INFINITY LYRICS
"Förintelse & Libido" (2002 Demo)
1. Förlorad
2. Den Eviga Natten
3. Framtid
4. Raping the Hexagram
5. Brutalt Mord
6. Excrucior
7. Stolthet
8. Jorden Är Satans Hora
9. Tribut Till Självmördare
10. Bortom Tvesamheten
11. Quintessence
12. Dystopia
13. Vid Kedjan av Kommande År
14. Adagio
1. Förlorad
Plågad av den existens jag bär vandrar jag likt en skugga
fram i natten, fram längs den svarta slig vars väg leder
mig till depressionens frusna land.
Bakom mina sleg hunga av meningslöshet vissnar allt liv
och förblir dött, för djupt i mitt sinne regerar den hatiska
länglan som sträver efter dödens hand...
Jag har bemött förtvivlans sanna ansikte djupt i den svarta
spegel jag bär, jag har stirrat in i den med livlösa ögon,
jag har bemött min egen själ.
Jag är förlorad i ett hav av mörker, jag driver hjälplöst
fram genom dess dimma, jag hör endast ett ordeka i mitt
sargade sinne, och ordet är farväl...
Förlorad under livets möker, den mörka sidan av sinnet.
Förlorad under livets möker, vars klor krossar mitt hjärta.
Förlorad under livets möker, blott en skugga utan hopp.
Förlorad under livets möker, lylld med enbart smärta...
Tomheten tränger sig sakta in, lockar mig allt närmre stupet
jag på kanten likt en dansös på tunnaste lina.
Jag känner hur avgrunden betraktar mig från nedan, tar på min
kropp och döden log mig i armarna sina...
Under en mörk himmel förstod jag att det var det liv jag bar
som lödde den död jag kände och med vidöppna vener lämnade
jag dess plåga...
Under en mörk himmel insåg jag att det var liv jag bar
som var lvunget att dö och med vidöppna vener släckte jag
dess låga...
2. Den Eviga Natten
3. Framtid
Se hur den hungrande barnens blod flyter
Ja, världen kan faktiskt de vacker ut
Om solen faktiskt slocknar så lever vi i mörker
När de mörkskyggande förlorat sitt hopp
Och när de förtärt sig själva så råder frid
Tag då ett djupt andetag och vila...vila...
Månen skiner inte, stjärnor lyser inte
Det enda ljuset som finns är skenet från
de brinnande kyrkogårdarna och forna monumenten
En väldigt vacker tavla som tog så lång tid
Så många år att färdigställa...
Det kostade människan mycket - och allt var det värt
Det enda nödvändiga konstverket i vår historia
Och den behöver ingen signatur för vi har alla
bidragit till dess perfekta fulländnad.
Allt detta kan tänkas ha varit förgäves
Men detta har alltid varit väntat.
Ingen hade någon själ
Alla raderas i likgiltighet...
4. Raping the Hexagram
5. Brutalt Mord
6. Excrucior
Småflickorna behöver inget namn, och dit de nu kommit är de alla erkända horor.
Horor som vi skall döda för Satan...
Det är när vi utövar rituellt våld som vi känner att vi lever!
Deras ynkliga gråt och pinsamt patetiska böner om nåd
när deras bleka ansikten spiller tårar är som utlösning för oss.
De är tretton värdelösa kroppar till antalet som står nakna på knä inför oss.
Vi örfilar deras ansikten - nu ej längre med något hopp.
Skogen är dunkel och våt av regn.
Vi kedjar deras skyggande kroppar och den slyna
som släpper ifrån sig minsta ljud får ett revben avsparkat.
Vi börjar att vandra till platsen som länge väntat på att få famna kropparna.
Ahh, våra hjärtan slår hårdare än någonsin förr. vad nu!?
Ett horbarn ropar efter sin gud!
Vredgad av extremaste hat går jag fram till slynan.
Jag tvärsliter ner henne mot marken och med ena foten i nacken
och händerna runt hennes panna
så sänder jag henne till helvetet - skocken av horor gråter till vår belåtenhet.
Vandringen fortskrider.
Jag hör att vi inte längre är ensamma -
råttor, vargar, rävar och korpar är i vår närhet för att beskåda den rituella slakten...
En tid har gått - vi är framme.
Några av hororna har fått släpas de sista kilometerna - dock är de vid liv.
Nu hjälps vi åt för att lägga mindervärdig efter mindervärdig på vårt stenaltare av lusta.
7. Stolthet
Mörka skogar - kala berg bepryder Thules kropp
Hon är vårt ben - vi hennes märg, vi Nordens starka hopp
Skratta, vinterns barn, de ben ni går med veknar för var dag
Ben blir stoft och märg blir vatten, efter västanvinds behag
Bore, Bore, Borealis
Ge oss kyla, frost och is
Stärk oss på ditt eget vis
Ge oss korpar, pest och varg
Väst och Syd och Öst - de svaga
gör väl som de helst behaga
Sova, äta, slöa, klaga
Tål ej jord som vår är karg
De blir byten - vi ska jaga
Kalla Nord, då hela jorden bugar för din stora prakt
står Vinterns Barn, likt bastioner, utmanandes himlens makt
Änglar faller döda ner - det blir en rent gudomlig slakt
Och gamla, glömda gudar ler när Thules folk igen står vakt
Så lär er läxa, värld, och underskatta inte Nordens Folk
Vi är en enad här som står emot var giftbesolkad dolk
Tusen, åter tusen år har härdat oss till dödens rand
Så tvivla ej på, vart du går, att våran hand är tidens tand
8. Jorden Är Satans Hora
9. Tribut Till Självmördare
10. Bortom Tvesamheten
11. Quintessence
EIGHT MILES DEEP THE WELL FORGOTTEN BY MORTALS
OH, I DRANK IT EMPTY IN ONE SINGLE SIP
EIGHT MILES WIDE THE VALLEY BEYOND ALL HOPE
OH, I FILLED THE WHOLE WITH ONE SINGLE FIST
FIVE MILLION CHRISTIANS ON A RIDE TOWARDS US
OH, I SLAUGHTERED THE BUNCH WITH ONE SINGLE HIT (WITH MY SPEAR)
FIVE MILLION WOMEN SO ALONE IN THE NIGHT
OH, I HAD THEM ALL SATISFIED PROFUSELY (EVERY NIGHT BY MYSELF)
TEN THOUSAND TROLLS HARD AS ROCK COLD AS ICE
OH, THEY RAN WHEN I ROSE TO FACE THEM
TEN HUNGRY WAVES THEY SWALLOWED MY SHIP
OH, I STEADILY WALKED HOME (AND I ONLY GOT WET ON MY FEET)
NO SINGLE BOOK WERE BEHELDEN BY ME
OH, NO QUESTION I CANNOT DO ANSWER
ONLY ONE SINGLE LAMP DO SHOW ME THIS WAY
AND THAT IS THE EYE OF SATAN
12. Dystopia
Tomma blickar som ej ser
Blanka sinnen - liknöjt dumma
Folk som bara finns, ej mer
I apati de står helt stumma
Under en himmel av stål färgad grå
Grotesk och abnorm - extrem och enorm
En kollektiv död för att paradis nå
Själsligt självmord för Sions Stjärna
Och Moses står likt en gargoyl
och skådar ett folk som han hjälpt (att förslava)
Med svek och med list gav han glömskans asyl
Och sakta men säkert ett trälfolk framavla
Dumheten spirade friskt från sitt frö
i Davids hus, o Hosianna
Korset och stjärnan, de hjälper oss dö
Ex terra, deus excelsi - ej stanna!
Så torn av betong och kyrkor av glas
står tomma och skäms ej för lögnen de var
Och sexuddens folk av Abrahams ras
de skrattar och fröjdas i eviga dar
En behornad gud i det dunkla och kalla
sörjer en mänsklighets nedgång och fall
Och Lögnens Fader, av sjukdom och galla
hånskrattar rått från sin himmelska hall
13. Vid Kedjan av Kommande År
En kväll i Oktober. Jag kände mig tung i sinnetJag var tyngd av något, minns ej av vad
Fast jag var så bitter så kände jag vällust
Jag gick ut för att andas av höstluften
Jag gick ut för att blidka det jag aldrig sett
Ensam, ingen sorg, bara nedstämd
Ensam, inget hat, bara sviken
I timmar vandrade jag genom kvällens och nattens dis
I timmar tomt stirrandes, jag mötte ingen
Ville jag tala med någon? Ville jag vara för mig själv?
Jag befann mig en bra bit in i skogen då jag kände något
En människa? Här och nu?!
Jag hörde snyftningar och bakom regntung ungbjörk så
skymtade jag en flicka
Hon såg vilsen ut. Jag ropade "Hallå!"
Hon gjorde ingenting, grät till jorden, klädd i trasor
Det var någonting jag längtade efter
Jag tog ytterligare ett steg emot henne
Hennes ögon, kropp och läppar
Mitt hjärta bultade hårt när jag tog de sista stegen
fram till henne
Jag tog henne i min famn
Kall som en sten, hon utbrast:"Jag är vilsen..." Jag ville trösta henne,
Hon vill hem! Hon sade: "Hjälp mig hem!"
Jag såg föraktfullt på henne
Skulle jag bara ge iväg henne efter alla år av vandring
med hopp om en sån här situation?
Hjälper jag henne nu är hon min...... jag kände mig lurad
Vad var det egentligen jag hade väntat på?
Då lossade spärren och mina händer tog tag i hennes
veka strupe - hennes ögon började blinka hetsigt
Hon började slå mot mitt ansikte, sprattla med benen
Och hennes söta ansikte förvreds och såg otäckt ut
Hon ropade efter hjälp
Den hjälp som var obefintlig!
Jag tryckte väldigt långsamt tummen mot hennes hals
Jag drog ut på hennes död
Denna vilsna tös som jag skulle ha kunnat ta med
till hennes hem - som skulle ha kunnat bli min!
Fast det här var det enda sättet att övervinna
hennes viljaHon dog med ansiktet i en ton av blått och med
styva bröstvårtor och svullna läppar
Jag grävde en grop i jorden, och med mina skakande
händer placerade jag hennes kropp,
den vackraste jag sett, i gropen
Och innan jag täckte henne med jord
så kysste jag hennes kalla läppar
och torkade bort tårarna från hennes kinder...
Vid kedjan av kommande år......
Vid kedjan av kommande år......
Vid kedjan av kommande år
14. Adagio
|
|
