|
SORHIN LYRICS
"I Det Glimrande Mörkrets Djup" (1997)
1. Godhetens Fall
2. När Helvetet Kallar
3. Och Om Natten Min Själ Dansar
4. Svartvintras
5. Tills Döden Er Alla Tar
6. Åt Fanders Med Ljusets Skapelse
7. I Skuggan Af Nattens Herre
8. Sänd Mig En Ängel Att Dräpa
9. Skogsgriftens Rike
10. I Det Glimrande Mörkrets Djup
1. Godhetens Fall
Så kallt och öde, denna natt skall döden gro
Aldrig mer ska solen skina, aldrig mer
Till intet, trevande jorden faller i ro
Aldrig mer ska ljuset pina
När elden från andra sidan bränner dess bo
Till flykt, Kristus och de tolv tar
Allsmäktige herre, förlorad och stupad
Röken stiger under himlen så klar
Evig äro denna nattsliga rit
Rus så starkt, för alltid i vener flyta
Andlig tystnad, mina tankar flyter fritt
Låt aldrig ljuset återigen be
I panik det ska möta sitt slut
Vision så kristall klar, låt mina ögon se
2. När Helvetet Kallar
Jag blickar ut från berget fjärran
Och hör ett skrik i den nattsliga tystnaden
Jag lättar mina vingar
Och flyger över nordlandets frusna vidder
Jag hör vargens ylande tjut,
Eka mellan de nakna träden
Jag ser dödens mäktiga tron,
Resas på det vidsträckta landskapet
Som ett monument af sten
Där i natten jag såg dess sken
ödelagda är gryningsljusets strålar
Där i skogen demoner vrålar
Höga djupa mäktiga skog
Där Guds skapelser dog
Mörka dystra vidsträckta land
Där mörkrets väsen vandrar i hand
Jag svävar ensam genom en dunkel
Och mörkt frysande himmel
Jag känner vreden
Och min kraft stärks ännu mer
Jag speglar döden och dess rike
I varje blick jag kasta
Jag befriar min själ från kropp och blod
Och fångas af mörkrets sylvassa klor
3. Och Om Natten Min Själ Dansar
Det är natten
då månen vilar i dimma
Djupa dalar omger mig
i mörka och bistra stunder
Dit skuggor aldrig når
min själ föralltid dansa
Och på fjället, träden breder ut sig
till en evig skog framför mig
Med fackla i hand, på min stig jag vandrar
tills mörkret lägger sin slöja över mig
I ensamhet, mot slutet jag färdas
Ljusets strålar som vatten rinna af mig
Ett sken,
lyser på mig
i mitt hjärta, i min själ
en port,
står på glänt
i mitt hjärta, i min själ
En reflexion af tankar
och känslor
speglas i tystnadens glans
Med vidöppna vener
och fruset blod
in i okändheten jag far
4. Svartvintras
Vinter natt, så kall
och evigt dyster
för mig bort på frostiga vingar
Vinter skog, så mörk
och evigt sörjande
för mig till hjärtat af dödens rike
I en epok där mörkret strålar så mäktigt
där snön faller tät
och betäcker markens frusna jord
I en epok där skuggor aldrig vaknar
där horisonten lyser svart
och sorgen dränker glädjen
Vinter vind, så stark
och genomträngande
Kom och ta mig bort
Vinter sömn, så djup
och mäktig
Vagga mig i dödens famn
I en epok där natten aldrig kommer att tryta
Där änglars vingar för alltid frysa
och de af ljuset borta är
I en epok där himlens höjd i låga stå
Där mörkret tränger djupt
och ödelägger guds lilla skara
5. Tills Döden Er Alla Tar
Natten faller genom min frusna själ
Djupt inom mig hör jag dess kall
Jag far från min kropp, tillfredsställd och stark
Iklädd dödens mantel så svart
Allt blomstrande liv som aska blåses bort
Med ett vingsvep, livet i ruiner falla
All vår smärta är nu för er gjord
Smärta som aldrig dör, smärta som tränger djupt
Tills döden er alla tar
Följeslagare af den falske svage profet
Som givit oss all avsky och förakt
Era liv snart sin bane kommer att möta
Vart ni än försöker gömma, döden er ser
Knivar ska genomborra era hjärtan svaga
Och det liv han sägs ha skapat ska i rädsla fly
All vår smärta är nu för er gjord
Smärta som aldrig dör, smärta som tränger djupt
Tills döden er alla tar
Vi skuggar solen med vårt hat
Hat som får blommor att vissna
Ingen frid, ingen återvändo
Döden slukar era själar, syndens vita trälar
Det som en gång var ett kristet liv
Nu djupt i jorden gömmas
6. Åt Fanders Med Ljusets Skapelse
Mörkret faller över Svea vidder
och som vargar vi jagar i natten
Blodet dryper från offer svaga
i denna tid av guds förfall
Blott det bleka skenet från månen
reflekterar våra skuggor
När vi far genom djupa skogar
på jakt efter kristet kött
Kristet kött i käften min
mättar min hunger och lust
Kristet blod i strupen min
släcker min törst och längtan
Kristet kött i käften min
utplånar allt ert hopp och begär
Kristet blod i strupen min
släcker allt ljus och dess avkomma
För alltid på jakt efter ödeläggelse
jagar vi vidare i den tomma natten
Ondskan flödar på vår väg
genom byar och över fjäll
Plågade skrik ekar där vi drar fram
blodsbelagd mark breder ut sig efter oss
Blott ett svagt eko kvarstår
när vi helvetet når
7. I Skuggan Af Nattens Herre
Ändlös vandring i fullmåns skymning
Fängslad af den dunkla natten
Blodsbelagd mark dränker min skugga
Förhäxar mitt mörka inre
Pervers njutning när jag plågas
Lågorna snart min själ skall finna
Jag är det besatta mörkret
I skuggan af nattens herre
Jag brinner djupt jävla nere
I skuggan af nattens herre
Ohelig herre af djupets krafter
Förnedrare af det goda
Tusen förenade själar svurna i blod
Till ditt rike skall komma
Själar svurna att föralltid härska
Förenade där stålet vener snittar
Jag är det besatta mörkret
I skuggan af nattens herre
Jag brinner djupt jävla nere
I skuggan af nattens herre
8. Sänd Mig En Ängel Att Dräpa
Fullmåne,
en vision af Satans öga
så rund och kall i natten den skina
Fullmåne,
ett sken i mörkret
så stark och skön är min pina
I detta onaturliga skede
jag dig dräpa i starkaste vrede
Dagens skinande ljus
till graven fara med ett sus
Du som ingenting är värd
jag dig sända på griftefärd
Bedrövelse,
när allt faller i kras
Vemod,
ditt sinnes stora ras
Tragedi,
när ditt slut är nära
Döden,
en viktigt vis lära
Din kropp,
i eld och låga den brinna
Din tid,
i aska och stoft den försvinna
Min själ,
i nattens mörker den jaga
Min skrift,
nu läses som dödens saga
9. Skogsgriftens Rike
En trolsk tystnad sänker sig
över landet af en svunnen tid
En skugga kastas af vindarna
genom skogens djup den fara
Månljuset glimrar mellan träden
skenet så starkt det stråla
Där livet tar farväl, förenas helvetet
nattsliga stigar breder ut dess vägar
En färd genom livlösa vidder
Ljuset är passerat och släckt
Kistan i jorden den ligga
kroppen är lämnad och begravd
Dödens lyster, omsluter
min väg att vandra
Ledd af mörkret, jag slutligen
fann min tid och plats
Där slutet nalkas, förenas helvetet
Där öppnas dödens port framför mig
Där förblir mörkret evigt inom mig
och skogens grav min själ befriar
10. I Det Glimrande Mörkrets Djup
Över blodsdränkta vidder kala
Glimrande land, bered min väg af sorg
Kära smärta, låt min själ till dig dala
Långt där borta, jag skymtar dödens borg
Mörker! I mitt hjärta, träd fram!
Dränk mig i din sorg, svep ditt kalla täcke över mig
Sakta, djupare jag sjunka
Bägare fylls med blod, natten mig tar
Mörker! I denna eviga natt
Sveper som dimma, över forna förglömda tider
Längtan, förde mig hit
Döden fryser min kropp, mina ögon svartnar
Jag faller djupare och djupare
En kall hand mig till slut gripa
Inget liv berör mig, inget ljus mig når
I det glimrande mörkrets djup
|
|
