|
SORHIN LYRICS
"Döden MCMXCVIII" (1998 EP)
1. Ett Sista Monument Statligt
2. När Döden Sträcker Ut Sina Vingar
3. Blott En Människa Svag
1. Ett Sista Monument Statligt
Tro aldrig att ni på den rätta vägen vandrar
Trots att blåa himlar för en stund
skymmer mörkrets anlete stort
Tro aldrig att hoppet er kommer att benåda
Trots att ni med Guds namn på läpparna
predikar om ljus och alls mäktig frid
Ni skall alla en framtid som stoft betvingas
Som dekoration på eder egen grav sprids
askan vidsträckt över jorden ut
Ni skall alla bemöta ödets hallar stora
Som världens sista monument skall ni resas
i allena, själv byggde jag dess ruin
Framtiden eder, glömskan frodas
Fröet har grott, ett sista liv sått
Framtiden eder, väl bemött
Som ett sista monument ståtligt
2. När Döden Sträcker Ut Sina Vingar
En värld och dess folk, i glädje leva
Förvirrade små själar, i ljus de treva
Leende, men ack så oförstående och svag
Girighetens ansikte visar sitt sanna jag
Vind, själsliga vind, med bud om död och oändligt slut
Som ett kallt täcke bredes dina vingar ut
Jord, öde jord, så utplånad, karg och dyster
Som pesten tog mänskligt liv du nu slukas på din lyster
Jag öppnar min famn och vaggar dig till ro
Jag tar den sista flamman, det sista jordliga bo
Jag tar ljuset till mitt hjärta och släcker det
Jag tar era drömmar och ert hopp försvinner i evighet
Ångest och förtvivlan, djupt i själen rista
På de som en gång burit ljusets gnista
Jord, öde jord, du aldrig igen ett liv kommer att få
Inga vägar, inget skimmer af hopp er kommer att nå
3. Blott En Människa Svag
Du skall minnas mig, blott som smärtan kom ihåg dig
som ångesten din själ så kärt kramade om
som bördan du inom dig bar
när du söker tröst hos herren av ett folk förlorat
Du är blott en människa, utan hopp, utan värde
I lögn är du född, af lögn är du lärd
Dina tankar, dina illusioner
har alltid varit falska förhoppningar
om tro, hopp och kärlek
Men vad du måste glömt
att du blott en människa är
Blott en människa svag, det är felet med dig
Du skall minnas mig, blott som smärtan kom ihåg dig
som flamman innanför elden själv
som en sten i ditt hjärta brustet
när du ser ett brinnande hav sluka en jord förlorad
|
|
