|
SKALD LYRICS
"Sagor från skogstjärnen" (2006 Demo)
1. Galdersånger
2. Folksagan
3. Älvaceremoni uppå bergsjökelns slott
4. En allians med Hin Håle
5. Sång om våren
6. Vid bäckahästens strand
7. Nio ekskogar gammal
8. Moränformationer
9. Otyg i hjärtat
1. Galdersånger
Galdersånger ekar i nattens sken
Rör sig över granskog, berg och sten
Förtrollar allting, ty timman äro sen
Galdersånger ekar i landskapets märg
2. Folksagan
Det tisslar och tasslar bland stenar och granar
Vitterfolk under ladugårdens grus
Urgamla seder om trolltyg banar
En lockande stämma i vindens sus
Sjörået seglar på nordrikets vatten
Strömkarlen spelar på vitan strand
Skälgastar prålar i mörkaste natten
Trollkonor, ledda av Den Ondes hand
CHORUS I:
Aftonrodnaden skimrar på himmeln
Varslar om nalkande ovädersstorm
Norrskenet brinner i midnattstimmen
Därunder tar mylingar mänsklig form
Iskalla regnet piskar i vinden
Mänsklig kropp kyls i ben och märg
Korpinnan stillsamt vakar i linden
Blickar upp emot trollkungens berg
Gråbleka bjäran av trollkärring liv skänkts
Tre droppar blod, ett dragväsen fötts
Draugvålnad i mörkan hav fallt och dränkts
Vid korsvägen har tre gastar mötts
CHORUS I:
Aftonrodnaden skimrar på himmeln
Varslar om nalkande ovädersstorm
Norrskenet brinner i midnattstimmen
Därunder tar mylingar mänsklig form
Ovädret bringar fram starkaste blåsten
Ett andetag likt ett omen om storm
Bara du ej vet vad dväljs under frosten
Vättefamiljens grymmaste form
Om natten hon rider dig, lömskaste maran
Förtrollar allt ifrån folk till fä
Folksagan danar grymvulna faran
Resar i stormen behöva ej lä
CHORUS II:
Lindormen runt sagoskatten sig ringlar
Från horgen höres galder och sejd
Aftonstjärnan i gryningen dignar
Älvalek över daggvuren nejd
3. Älvaceremoni uppå bergsjökelns slott
Ett underskönt slott på bergsjökeln står
Där under, en gammal budkavel går
Älvorna smyger fram ur små vrår
Vandrar fram tills de slottsgården når
Ett sagofolk vandrar mot glaciär
Inhöljda av gammal trolldomssfär
En urkraftens styrkta sköldbarriär
Krafterna oundvikligen tär
Men sällan har denna synen setts
Sällan har slottets tinnar mätts
I boklövens djupa färg de klätts
Av älvadrottningljus de letts
CHORUS:
Ovan hopar sig molnen i grått
I bjärt kontrast med drottningen vit
Det är älvaceremoni uppå bergsjökelns slott
En urgammal, hednisk trolldomsrit
Drottningen bringar folket till ting
Mystiskt och lättsamt hon dansar kring
Älvorna också dansar i ring
På slottsgårdens gräs de samlats omkring
I lövsalens rum går ringdansen runt
Lämnar allt mänskligt sinne stumt
Dansar med lätta fötter så tunt
Svävar ovan dopvakens funt
Drottningen höjer vällustans stop
Nu tystnar så denna hedniska hop
En samling bevittnar älvornas dop
Från berget höres nu hornblås och rop
CHORUS:
Ovan hopar sig molnen i grått
I bjärt kontrast med drottningen vit
Det är älvaceremoni uppå bergsjökelns slott
En urgammal, hednisk trolldomsrit
(repeat chorus)
4. En allians med Hin Håle
I den mörkaste natten, i girighetens rus
jag söker sagoskatten, ledd av irrblossens ljus
Vid den bjärta gömma, längs vattenfallets brus
där flodvågor nu strömma, mina drömmar blir till grus
Irrblossen ej visar mig till sagornas prålande skatt
blott en bäckportal länkad från Vintergatan
Från spegelns inre hörs det ondaste skratt
och ur densamma träder det väsen vi kallar Satan
CHORUS:
Ett dunkelt kväde höres, i mitt sinnes lund:
"Dina lustar skola bli sanna
om du med Satan sluter, det mörkaste förbund
och du kristet blod förbanna"
Mitt namn jag sakta skriver, på det pergament
som den onde har präglat med hat
Jag är nu allierad, med ondskan permanent
och i sinnet raderas prästens prat
Och allting som har sagts, för mitt hjärtas lust
För hennes liv som har bragts, mitt livs största förlust
Blir nu återlivad, av ondskan i min själ
Ur tom grav hon fördriva, sin kropp hon ber farväl
En vålnad av min älskade har alliansen gett
när jag svävar in i spegelportalen
Jag skådar alla syndare i tveksamma porträtt
och jag landar i självaste Helfvetessalen
CHORUS:
Ett dunkelt kväde höres, i mitt sinnes lund:
"Dina lustar skola bli sanna
om du med Satan sluter, det mörkaste förbund
och du kristet blod förbanna"
Mitt namn jag sakta skriver, på det pergament
som den onde har präglat med hat
Jag är nu allierad, med ondskan permanent
och i sinnet raderas prästens prat
"Och på jord min älskade vandrar förutan ro,
förvirrad utan kropp och själ..."
5. Sång om våren
Marken är täckt av hårdpackad snö
Grönan lever under dess pansar
Isen ligger blank över frostsjö
Djupt därunder böljorna dansar
Mörka moln skrider på himmelsban
Bak dess essens där solen lurar
Snötäckta äro fura och gran
Där skygga skogsdjur stilla kurar
Våren slumrar lugnt och stilla
Men sjunger snart så ut sin fröjd
Vinterns grepp om livet grinar illa
När solens lyster står i himmelshöjd
Ett vårskrik ekar genom skog och berg
Då isen smälter av dess stämma
Det ekar så i sinn och märg
Vintern vet att våren är hemma
Så smälter tjocka täcken av snö
Gräs spirar åter från dess pansar
Isen spricker på den blåa insjö
Böljorna på dess yta dansar
Solens strålar bryter genom grenverk
Vars krona åter kläs i löv och blad
Ett år nu dröjer tills vinterns särk
Lägger sitt täcke över skog och mad
6. Vid bäckahästens strand
Där sagomagi sen länge vistats
Vandrar jag i nattens dimma
Vattenytan togligt glimmar
Speglar stenen där runor ristats
Månen stiger på himmelns skära
Vid bäckahästens strand jag stå
Driven från skogen av fagra rå
Korpsvart vånda mitt lynne bära
Näckens frände lurar i djupet
Lockar mig med vacker musik
En stjärnfager skepnad älvalik
Mitt liv är till sist förlupet
CHORUS:
Vid bäckahästens strand
blickar jag mot den trolska sjö
Där varelser trollband
båd reslig dräng och fager mö
Skogstjärnens svarta yta mig lockar
Sjön är berusad av trolsk magi
Jag ynneligt vet vad som dväljs däri
I djupet under växter och stockar
Jag skrymtar så den prålande fåle
Stigandes upp ur djupets sjö
Skymningen är beredd att dö
Häst i allians med Hin Håle
Jag skrider så mot Näckens frände
Statt upp på fålens våta rygg
Den trolska gestalt är annat än skygg
Våra fjät svinner uti djupets ände
CHORUS:
Vid bäckahästens strand
blickar jag mot den trolska sjö
Där varelser trollband
båd reslig dräng och fager mö
(repeat 1st verse)
7. Nio ekskogar gammal
Kyrkklockans klang ljuder över stad och fäboby
En mässande stämma når jättelid och sankmarksdy
Smälter in i lövskogens undersköna regnbågsfärg
Och tränger djupt in i trollens hälleberg
Där sover han, den gamle trollfar, i ljuvlig dröm
Väckes av en ljudvåg han minsann aldrig glömt
Förbannar ohednad, som väckt han ur hans dvala
En illfundig, vresig stämma nu ilsket talar:
CHORUS I:
"Nio ekskogar jag sett
växa upp och ruttna ned.
Skog och berg jag länge skött -
vakat över dal och hed.
Men aldrig att jag nånsin bett
att höra om en kristen sed.
När klangen, ohednad, har dött
Slumar jag åter i fred."
Ursinnigt rusar trollfar nedför bergets kam
Mulen är skyn där ovan då han skrider fram
Men ännu ekar dock kyrkklockans dova ljud
En vacker minnelse för de som skola be till Gud
I fulländad vrede greppar trollet klippblock stort
Siktar, tar sats och slungar så mot kyrkoport
Träflisor och sten nu virvlar under solen svag
Mäktigt krossas kyrka och kristendom idag
CHORUS II:
"Nio ekskogar jag sett
växa upp och ruttna ned.
Där råndans stämma ljuvligt ljöd -
hon som över skogen rår.
Men aldrig att jag nånsin bett
att höra om en kristen sed.
Nu klangen, ohednad, är död
Till mitt berg jag åter går."
En cirkel har slutits av sagofolkets styrka
Ett bittert nederlag för dem som himmeln dyrkar
Trolltyg åter råder över molnklätt land
Där kristen boning stod, nu enbart trolska vemodsband
8. Moränformationer
En dimma sakta sveper över furupräglat stenhällsbord
Som skapats utav tidens tand så långt upp uti iskall nord
Där bergjättar och vitterfolk vid bordet satt och skrockade
Om milans män som gygrorna så lömskt och sinnligt lockade
CHORUS:
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
En stillsam vind mot hällen slår och möter runors märken
Där osynlig bergjättevägg skyddar den grymma värken
Som repats uti bordets själ sen hedna dagars svunna tid
Men endast en av bergjättarna nu står kvar så blid
CHORUS:
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
Han envist kämpar för sin tid, vill blott en timme leva
En jättearm i stormblåst vind, herkuliskt den nu veva
Men en än gång hans hedna tro mot nutiden ger vika
Ty trots hans hjärteblod så varmt, hans armar honom svika
CHORUS:
En formation av morän
Så ståtligt i kvällen står
Skapad av bergsjättar
Falnar vid sten och snår
Nu endast ett fragment utav stenhällebordet äro kvar
Och ingen på dess frågor någonsin kunna få ett säkert svar
Vi kan blott stå och se på hur vårt arv så hedniskt, grävs ner
Men vi som ej glömt bort den sanna styrkan ifrån Norden
Nu mot stjärnklar natthimmel blott ser
9. Otyg i hjärtat
Jag har strövat över milsvida höjder
Jag har kämpat över högfjällets snö
Jag har vadat i urgamla bäckar
Skådat trollet åldras och dö
Den hedniska sången från skogen lockat
Förförelsen från de fagra rå
Jag har vandrat i furuskogar
Bevittnat hur dimman sänkt sig grå
Längs bäckars stråk som sinnet giljar
Där vatten piskar den grönklädda strand
Naturen sin allmakt mig beviljar
Liksom skatten vid regnbågens rand
Vinter, sommar, vår och höst
Du är för alltid uti mitt hjärta
Du skänker mig den vackraste tröst
I alla dina kontraster, bjärta
Mitt hjärta är med naturens fröjder
Min själ förtrollad av sagornas makt
Ögonen glimmar av storslagna anor
Och sinnet förblir uti trollbunden trakt
Ett otyg i hjärtat och själen jag är
Kylan, naturen jag håller så kär
Under norrskenets brinnande sfär
jag sorgemansdrömmen med kärlek när
|
|
