|
SIEBENBüRGEN LYRICS
"Siebenbürgen - Live" (1996 Live album)
1. Vampyria
2. Ut Ur Graven
3. Morgataria
4. Att Dricka Någons Blod
5. Ungentum Pharelis
6. ...Om Hösten Död
1. Vampyria
Älvors dans över dimhöljd ängd
Fiolspel i natten
Förvridna träd som andas tungt
Röda blodsband
Vargens yl i månskenstimma
Djupa skogars lugn
Svarta skuggor stiger
Mot himlens mörka valv
Kom till mig, kom till mig, kom syster Vampyria
Ge mig evigt liv, kom Drottning Vampyria
Silvertårar, klagosång
Kluvna tungors hunger
Gula ögon, vassa klor
Nattens härskarinna
2. Ut Ur Graven
Vingslag, dova och dystra
Slår genom natten
Upp mot tornet, på bergets topp
Där skuggor leker i vinden
I månens sken, slår besten ned
Han vädrar blod....
Med skarpa klor han klöser
Det vackra livet bort
Han har kommit ifrån graven
Han har kommit från sin grav
Han som är ond, har sluppit lös
Han har kommit från sin grav
Vingslag, dova och dystra
Slår genom natten
Bort från tornet på bergets topp
Där klagan hörs i vinden
I gryningsljus, slår besten ned
Vid hans kalla krypta
Lägger sig tillrätta
För att åter vila
3. Morgataria
(Ent grauvgaard eh darn distri'ier re'thrift....)
Bortom skogens dystra skuggor
Avbelägen, kall och dunkel
Finnes en plats som stått i sekel
Obeträdd, i glömska fallen
Återkallad av mitt sinne
Likt en dröm av dimmor höljd
Dess mossbelupna portal står ännu
Höljd mot ett dunkelt himlavalv
Morgataria; här vilar jag, dock ej i frid
Morgataria; här kan ni finna min omärkta grav
Av feber förhärjad, blek som snö
Slumrar jag i fuktig bädd
Redd av mossa och vissna löv
I väntan på en dyster natt
Elden har falnat i solnedgången
Jag reser mig från min ensliga grift
I flämtande fackeksken jag vandrar
Mot det liv jag en gång ägt
Morgataria; här vilar jag, dock ej i frid
Morgataria; här kan ni finna min omärkta grav
Morgataria; månbelysta necropål
Morgataria; frostbeklädda själagård
4. Att Dricka Någons Blod
Så levande, pulserande
Det bröst jag håller om
Girigt slukar jag det liv
Jag älskade en gång
Hungern river i mig
Jag har mina tänder i dig
Jag älskar dig, ditt blod
Ger mig åter kraft och mod
Blek och livlös faller du
Från mina armar ner
På det kalla golvet
Så ömkansvärt du ber
Stanna ännu hos mig
Kyss mig än en gång
Tiden är vår frände
För natten är ju lång
Men, jag vänder om och går
Det liv som hos dig fanns
Skall jag hungrigt sluka
Någon annan stanns
Natten är ej evig
Strax stundar gryningen....
Men när solen sjunkigt
Så lever jag igen
5. Ungentum Pharelis
När jag kyrkan lämnar
Har mitt sinne redan glömt
Prästens visa ord
Tycks vara något som jag drömt
Genom nattens skuggor
Flyger jag mot kullar blå
Högt på bergets topp
Ser jag den Onde ensam stå
I bolmörtsrus genom nattens timma
Ty en ed är svuren
Över djupa skogar
Av vinden är jag buren
Hans kropp är kall och fjällig
Och han tar mig i sin famn
Ni kallar honom Djävulen
Men han har många namn
Med kluven tunga viskar han
Om guld som skall bli mitt
I gengäld svingar jag det svärd
Som han i elden smitt
6. ...Om Hösten Död
|
|
