|
SHINING LYRICS
"IV - The Eerie Cold" (2005)
1. I Och Med Insikt Skall Du Förgå
2. Vemodets Arkitektur
3. Någonting Är Jävligt Fel
4. Eradication Of The Condition
5. The Eerie Cold (Samvetskvalens Ballad)
6. The Claws Of Perdition
1. I Och Med Insikt Skall Du Förgå
Det är kallt här i dessa ödemarker
wakumförpackade desperation, kallare lär det bli
du påbörjade tomhänt, består med mindre än så
säg mig vännen minn: är du nöjd?
så stirra nu ned i den becksvarta tomhet du kallar för framtid;
låt dig se, låt det ske...
2. Vemodets Arkitektur
Ii många år nu har jag vandrat denna repititionens sälsamma stig
genomsyrad utav illviljans förslavande brilljans
jag påbörjar den färd jag rest smaklöst antal gånger förinnan
om och om igen, faller jag in i samma kolsvarta mörker om och om igjen, drunknar jag i min eget förvållad gråzon
sekund som sekund, minut som minut
dag som dag, natt som natt
vecka som vecka, månad som månad
liv som liv, död som död
3. Någonting Är Jävligt Fel
Ingen kur kan hela den icke befintliga sjukdom jag bär
en tvångstankens cancersvulst, våldsam men med storartad precision
konstruerad att till varje pris förvärra min leda
strålande, pulserande pina, förädlad i sinne, kött och själ
att välkomna, vårda samt att älska
4. Eradication Of The Condition
Ambivalence in the rising, as darkness comes binding
methods of purest salvation, cannot solve the riddles of cosmic creation
a vision of everything burnt to the ground, a vision of a trampled racial crown
atop the mountain ridge, thousand are the sights that relentlessly itch
its a golden projection, a blessed oppurtunity
the final direction, i will not be!
5. The Eerie Cold (Samvetskvalens Ballad)
6. The Claws Of Perdition
A suicidal haze, unreal like a torturous dream
old stinging mental wounds, still raw and fucking bleeding
drowning in the womb of misery, the mother of depression
the slaughter of all hope, the grim death of compassion
sell your soul to evil, sell your soul to death
... suicide, suicide, suicide, suicide, suicide, suicide, suicide...
a dead empty stare into the ruins of my world
a world i have already left, so many years ago
(whispered)
there are no more barriers to cross
all i have in common with the uncontrollable and insane
the vicious and the evil
all the mayhem i have caused
and my utter indifference to the world
i have now surpassed
my pain is constant and sharp
and i do not hope for a better world for anyone
in fact, i want my pain to be inflicted on others
i want no one to escape
but even after admitting this
there is no katharsis
my punishment continues to illude me
and i gain no deeper knowledge of myself
no new knowledge can be extracted from my telling
this confession has ment
nothing
|
|
