|
OTYG LYRICS
"I Trollskogens Drömmande Mörker" (1996 Demo)
1. Vitterstigen
2. Vinterväsen
3. Fjälldrottningens slott
4. Norrut
5. Driven ur fjället
6. Genom ubanat rike
7. Frostmarkstoner
8. I trollberg och skog
9. Skymningsdans
10. Sorgbundna sekel
1. Vitterstigen
Vitterstigen
Gråklädda väsen som ögat sällan se,
nu vandrar i den köld som endast vinternatten ge
--- där vitterkvinna står
I solen --- sina vrår
Under jorden leva den mytomspunna ätt
Vakar över frostig mark som trolska natten klätt
Ordkarga lockrop med dimslöjor klädd
Och kalla grytter som på vitterstig blir ledd
En unger --- som tager --- vid vitterpräglad ---
Som efterträdd --- bonden hägnar in
De skogsbelägna bäckarna där bleka vårsol står
Kan du se den fagra skogsfrun tvaga sitt hår
--- den gamle skog --- när
Vid --- sorgen --- för evigt i ditt hjärta skär
När --- gammal led då hörs en klagosång
Då dystra röster varslar om för tidig undergång
På den --- de hägrat många år
Och ännu oss betraktar ifrån envist täta snår
Vid --- vi färdas ut och över ödslig mo
Den sol som skina skrider fram på evig gammal bro
De nedfallna löven med gula vindar yr
En falnande låga i höstens mörker pyr
I norrskenshimmelslyster, i natten kall och klar
Skall gamla folket vandra tills tiden sinat har
________________________________________
2. Vinterväsen
Vinterväsen
Över --- vatten--- tystnad över dal
I mörkrets skära --- sval
Vintriga --- göms i fjärran horisont
Där ruvar dystert urlivsformens väsen
Refräng:
Vinterväsen, skuggor av is
Under nordavädren rider
Vinterväsen, av trolldom vis
Och vänder skyar berget vrider
Vinterväsen, frostens gud
Herkulisk äro varganatten
Vinterväsen, ärrade hud
Av iskristaller om natten
Ett vemodshjärta --- tragiskt i sitt fång
Obegripligt --- skugga står så lång
I djupa åar --- frostan gnistrar hård
Som somnat framför --- stiger
En --- grå --- speglar plågsamt når
--- hjärte--- mörka stjärnan --- står
Och veder--- --- vilsefärdar ---
Och månens veka skimmer börjar falla
Refräng:
Vinterväsen, skuggor av is
Under nordavädren rider
Vinterväsen, av trolldom vis
Och vänder skyar berget vrider
Vinterväsen, frostens gud
Herkulisk äro varganatten
Vinterväsen, ärrade hud
Av iskristaller om natten
3. Fjälldrottningens slott
Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ett slott bland klippor synes ifrån kustlandets istäckta fjord
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Dess skrov står sargat av den renande stormen dräpande hård
Refräng:
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu er det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala
träget ekar rösters rop genom natten tom
De ljuda skall över rikets vidd till dess högborgs kungliga torn
Snart så skal de väcka urbergets slumrande gnom
Vida skola höres furstliga stötar från bronsgjutna horn
Mörka skuggor rör sig över berg og häll
Månens strålar brytes genom tigande lövgrensverk
Dyster skepnad vandrar i den sena kväll
Skådar troget över himlabrynet mantlad i särl
Refräng:
En islupen dimbild mot bergstupen vätter
På stenbädd ligger vår fjälldrottning djupt i dvala
Nu er det långt till solvita nätter
De av älvefärden dansar på hällarna hala
Stillhet råder från dung till skär
Mörka moln sig dock vidgar
Härar samplas och blodsfanan svär
Trohet, och tronen blidkar
Mäktigt skimmerregn över fjällsilhuetters höjd
Ära åt de dräpta som förhindrade fjällrikets fall
Där vederstyggelsens skuta tidlöst blevo förtöjd
Nu hon vaknat ur sin dvala och åter härska skall
4. Norrut
5. Driven ur fjället
Driven Ur Fjället
På den ---
--- att i berget sitta tyster
Mörk i sinn, --- fri från solens lyster
Min kammare är tom, men fylld av rikedom
täcker det ljud som mig förstenar
Jag träget satt vid min skatt av ädla stenar
Refräng:
Från mitt forna hem jag driven blev
Ty kyrkoklockans klang mitt sinne rev
Från berget jag klev
Jag styrde mina steg mot okända mark,
där vacker ekskog växa mäktig och stark
med lavlupen bark
Jag kände vrede stor, en stank av Kristi blod
tära på mitt hedna sinne
På mitt berg genom märg
det hemska minne
När vredgad åska gå, mot berget blixten slå
på härnad färden mig vill sända
Min kropp så kall, min bane skall mitt liv snart ända
Refräng:
Från mitt forna hem jag driven blev
Ty kyrkoklockans klang mitt sinne rev
Från berget jag klev
Jag styrde mina steg mot okända mark,
där vacker ekskog växa mäktig och stark
med lavlupen bark
6. Genom ubanat rike
Genom Obanat Rike
De kärvande runor som ristat,
den vargbundna fullmånens rit
Vid granbergets ---, --- urtida ätt, --- run--- sett
Och irrbloss nu lyser längs stigar,
ty molntyngda böner de sänt
De ord läggas fram, av min blods---, --- sitt trolska ---
Refräng:
Under nalkande stormars himlavalv
Händer bär fram den svalkande rand
Uppå tak i vinterns skattkammarvalv
Och ärbara skydraget ---
I den skylande lövtäckta björk
Från --- svart, skapar sin ---, --- trollen så ---
Över backen och moarna ryker,
under inlandsisens ärr
Granarna skrek, över mosstungen sky, och där berg --- vy
Refräng:
Under nalkande stormars himlavalv
Händer bär fram den svalkande rand
Uppå tak i vinterns skattkammarvalv
Dom porlande ensliga bäckar,
hörs ödets sorgmelodi
När skogen sjöng, det steg en sol, sitter man --- spelar fiol
Och irrbloss nu lyser längs stigar,
ty molntyngda böner de sänt
De ord läggas fram, av min blods---, --- sitt trolska ---
Refräng:
Under nalkande stormars himlavalv
Händer bär fram den svalkande rand
Uppå tak i vinterns skattkammarvalv
___________________________________
7. Frostmarkstoner
Frostmarkstroner
--- tjärn --- mig speglar
--- som kallar mitt namn --- vingar de seglar
--- vintriga famn --- längs en --- i nordmark belägen
När --- bryts i den eviga sfär, när de vandrat i sagans sägen
Refräng:
Frostmarkstroner från örikets dal
över nordmark sig breder
Så vintrigt vackra i skymningens sal
där stämmor mitt sinne förleder
Över --- denna ande beklagar så djupt
--- denna milsdjupa --- stup
Jag sätter mig ner vid den --- gran, mot den --- stam jag be---
--- mig skyddar mot regnets ilar
--- grenverkets stam, och kvistarnas bark och näver
--- hösten --- sänker sig fram --- och --- som strålarna kväver
Refräng:
Frostmarkstroner från örikets dal
över nordmark sig breder
Så vintrigt vackra i skymningens sal
där stämmor mitt sinne förleder
Över --- denna ande beklagar så djupt
--- denna milsdjupa --- stup
________________________________________
8. I trollberg och skog
Den skymningsröda dimma
I trollberg och skog
I älvakungens timma
I trollberg och skog
Någon klampar i bäckarnas brus
Med törsten av gravölets rus
Där lömska göler glimma
Som villjarna tog
I åsmark lystet ströver
I trollberg och skog
Han som ditt liv föröver
I trollberg och skog
Sedan istid sig vintern har dröjt
Från benpipa utskuren flöjt
Hörs toner som bedövar
Som modfälld lamslog
Refräng:
I den strålfångsfalnande himmelsglöd
Vedergällningens stämma nöd
Fruktas utav heden
Martallskuggans sändebud
Svept i den ljudfyllda nattens skrud
Stjärnhimlen är hans kylande brud
Och de vigs när kvällning vidtar
Makt i starka nävar
I trollberg och skog
Men inför gud han bävar
I trollberg och skog
Klockans klang i korsmannens spår
Han drömmer om hedninska år
Mot ödemark han strävar
När kyrklockan slog
Den dagabräcktning vaga
I trollberg och skog
De första strålar svaga
I trollberg och skog
Med vandringsstav i furstiga nord
Som skall skådas och ej kläs i ord
Förtäljts har mången saga
Från trollberg och skog
Refräng:
9. Skymningsdans
Han länge bevandrat den mångmila skog
Med sorgepinat sinne
Själavåndan hans livskälla tog
Sen år av mångfald hans tilltänta dog
Ensligheten och köld honom tärt
Hans vemodssjäl förstenas
Fördriven är drömmen som honom har närt
Fränder han lämnat, allt som han höll kärt
Refräng:
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder
Bland stammar som skådat den tärande höst
Går sagolika väsen
Skymningsdansen som skänker hans tröst
Nu lindras den smärta som tyngde hans bröst
I gryningstimman de älvtoner ljöd
I lömskhet evigt ljuda
De skola stiga mot himmelen röd
Skymningsdansen, den sorgbrutnes död
Refräng:
Stämmor så späda trollbinder och värmer hans blod
Mot bäcklandskap leer han stegen
Skugglösa varelser vackra som skogarnas rå
I dävmark dess sånger framträder
10. Sorgbundna sekel
Sorgbundna Sekel
Vandrar vinden längs --- vilande fäder
Vid sorgbundna sekel han vilat, i höglandets salar beträder
Och --- himlabrynets solnedgång är svunnen
Ett vilande --- jag beskådar den sista vilan är funnen
________________________________________
|
|
