|
OTYG LYRICS
"Galdersång till Bergfadern" (1997 Demo)
1. Galdersång till bergfadern
2. Fimbulfolket
3. Trollpiskat ödemarksblod
4. Ulvskrede
5. Älvadimmans omdaning
6. Fjällstorm
7. Myrdingar - Martyrium
8. Allfader Vise
9. Härnadståg
10. Blåkullafärden
11. Nordbloss och gasteld
1. Galdersång till bergfadern
2. Fimbulfolket
Fimbulfolket
Ett yverboret brödraskap i töckenlandskap färdas fram
längs en florygg i vargavädrets armar
Med frusen längtan i sitt bröst, efter fimbulfolkets röst
I kammarherrens salar de skola finna tröst
Och hällebergets dova stämma vilsefärdar kvalfylld tös
in mot klippors djupa sarkofager
En röst så ilsken, kärv och kall, över fururs pelarhall
På lyss och lur hon vandrar och förnimmer fjällets kall
Refräng:
I besmyckade kamrar
Skrattekon hamrar
När minnet har dräpts i mörkrets fostringssal
I irrgångar jungfrun famlar
I gyllenröda tempelsalen klädd i hudar, skinn och gull
Vakar trollfar sitt månsövda rike
Urtidsdunklets arvelott, glömskebrygdens sagoslott
I fimbulfolkets boning råder dyster stämning blott
Lekamliggörelse från gråstensstod i nattens svepningsskrud
Mäktig avbild av jätteskugga reses
Vålnadsblek och mörkersint, bergakung i fjällets klint
Naturens äldsta allmakt dräper skoningsblint
Refräng:
I besmyckade kamrar
Skrattekon hamrar
När minnet har dräpts i mörkrets fostringssal
I irrgångar jungfrun famlar
3. Trollpiskat ödemarksblod
Skuggestalt i vintergryning hållfast i skuldror
I ådrorna sjuder träget trollpiskat ödemarksblod
På frostbeslöjad bergsklint skönjes trånande huldror
De varsler ämner förslava män av styrka och mod
En fager synvidd präglad utav fjällmyr och branter
Där ålderstigna furor resligt sträckes mot skyn
Snökristall på solddränkt gren likt isdiamanter
För vind de dansar lyriskt i ögonfägnande syn
Refräng:
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd
Vittervandrad jord står klädd i vinterödslig slöja
Han lågmält skådar spåren från översinnlig värld
De synes i den djupa snön som länge sig skall dröja
I lidelsefrihetstrakt den mångbesjungna härd
Bland kitteldal och fjällrygg han beger sig att hämta
Sitt byte vars hjärteblod skall färga isen röd
I fjärran bygd där skola själaklockan höres klämta
När kölden offer krävt, skall det ätas sorgebröd
Refräng:
Genom skog och mark
Över frusen flark
Med spjutets spets upphöjd han söker sitt villebråd
Genom skog och mark
Mot nordanvind så stark
Där svaglynta finner en död så bråd
4. Ulvskrede
Mörker och måndimmors nattliga prakt
Famnar nu skogsklätt hölje
Tronar den molntyngda nordröna trakt
Med varande köld i sitt följe
Bak tigande furor på urmodig hed
I kvalfyllda skrymslen vad dväljes
Vad skärskådar girigt mot daltången ned
Där skälvande skepnader kväljes
Refräng:
I skymning stryker blodhågad ulv
På hungersfärd leder fränder
Törstdriven vädrar vidfaren skulv
Med döden bak blottade tänder
Flerstämmigt rop invid granbergets block
Bryter den isande tystnad
Rödsprängde ögen i blodpälsars flock
Glimmar av otyglad lystnad
Halvdager sprids över höjd över ås
Skugghärar vakar på liden
Men sänkor och myr som av dimmorna nås
Döljes när dag är förliden
Kall äro jorden där vargbytet låg
Varmt är dess sinande flöde
Den vakande sårgam som härnaden såg
Sänker sig över den döde
Refräng:
Vers 1 & 4
Refräng:
5. Älvadimmans omdaning
Älvadimmans virveldans i nattens serenad
Ett jungfruskimmer skrider över myrmakrernas mad
Dimslöjor ses nu tråda i förtrollande skådespel
Denna stjärnfagra syn har evigt präglat folktrons arvdel
Refräng:
Med fångarmar utav solröken tät
I skogarnas djupa höstmajestät
En aftonmö går andlösa fjät
Hon träder på den mosstäckta jord
Med kvidestårars dystra ord
Omskaldad i de fjällhöga nord
Älvalekens dolda kraft från sagoålders tid
Väver sitt töcken stillsamt upp mot den branta lid
Hos vandraren i natten som bevittnat dess ögonfröjd
Snart ångestdrömmen tränger i hjärtekammaren förtöjd
Refräng:
Med fångarmar utav solröken tät
I skogarnas djupa höstmajestät
En aftonmö går andlösa fjät
6. Fjällstorm
Av nordlig prägel först höres viska
Den arga vind som fimbultrakter skola piska
I kulet väder
Den härdar dem som pinad ödemark beträder
Dess karga klagan så ödesdiger
Nu likt ett härskri emot himlabågen stiger
Dess grymma iver
En höstlig årstidssång som tystnaden fördriver
Dess makt nu stegras, de veka fasar
Inför den stormblåst som i luftfärder rasar
Nu sorg befaras
Inunder olycksmoln där död skall vederfaras
De dystra toner som ekar åter
Besjungs av fagra stämmor som för vinden gråter
Den omlit kväver
Då, liikt en vredgad gudom som sitt dödsgarn väver
Refräng:
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom
Det råder vargtid och bråda dagar
Ej ens den rovlystne järv i blodtörst jagar
För regnets ilar
Bland klippors skydd då i blodruset vilar
När nordlig fornmakt sig framåt bryter
I raseri då ilsket filmbulstormen ryter
Den själaprövar
Det starka folk som i förgätna marker strövar
Den piskar nu fjällets snöklädda rygg
Där rimfrostgrå jökultungor består
Den isande kraft så vederligt stygg
Varslar om vinter dräpande svår
Refräng:
Ensligt land
Vid himlabrynets rand
Där tysta furor tyngda står av trolska vemodsband
Fjällets gnom
Betyngd i ålderdom
I bergets valv, vindens alv
Rik i fattigdom
7. Myrdingar - Martyrium
Hjärteslitande drama präglar märgelgrav
Rolös seglar nattravn i aftonens villande hav
Myrding dansar ljus ur banemannens frid
Tills vedermödans gryning illfundigt tar vid
Refräng:
Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod
Fröjdestuken myrding börd av martyrium
Nattravn visar stigen ut från griftens rum
I forngrå mossa innslöts din kropp så ung
Ditt öde äro snärjt i synden töckentung
Refräng:
Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod
Martyrium - Din själ har slavat för nidingsdåd
Martyrium - För banemannens skall ej ges nåd
Refräng:
Dvärglika siluetter åp torvmossen sig rest
Den drömska tordönstämma i dunkelheten väser hest
I pigsolsbarnens skuggvärld brinner vredesmod
De bryta barriären skall och spilla den skyldiges blod
8. Allfader Vise
De sändebud
Allfader vise
Vid blotklippans harg de svävar
För den högste gud
Allfader vise
Nu nidingen han bävar
I ljungeldars sky
Allfader vise
De ögon skall han styra
Från ovan ty
Allfader vise
Ett offrat men vunnit fyra
I kvalvädrets mist
Allfader vise
Om natten då trollen ströva
Av ravnarnas list
Allfader vise
De lockas att dagern pröva
En dimma så grå
Allfader vise
Himmel och hord förenar
Så kall och rå
Allfader vise
Bland liktyngda grenar
Refräng:
Ut på de svarta hav
Sjögriftens lågor
Stiger från hövdings grav
Rök famnar natten sval
Likbål i vågor
Färd går mot högan sal
Kampeldens kung
Allfader vise
Med dvärgsmidda svärdet strider
I sinnet så tung
På åtta hovar rider
När Valan spår
Allfader vise
Om förutbestämda öden
Ett undergångs år
Allfader vise
Leder oss in i döden
Refräng:
9. Härnadståg
Härnadståg
Över de hedar där isvindar slår
I vargtid där drängsol ej synes
Mot sorgslagna bygder nu budkaveln går
I armmod snart bredyxor brynes
De kommo att skända den köldstugna bygd
Där bergjättens isvägg ej svinner
I viljans borg de göt vredens brygd
Nu stridsbål på åsarna brinner
Refräng:
Den vredgade ätt, i urhedniskt land
Samlas i nattens skede
Klingor nu smides för hämndlysten hand
Sorg ska förbytas i vrede
De söner som fostrats av motsträvig mark
Sig sluter till upprorets klunga
I vindbarkat sinne en stridslängtan stark
I enhet de kampvisor sjunga
Nu långspjuten hagla på fiendehär
Den lede skall blodshämnd förnimma
I härnad fördrives nu girigt begär
I vedergällningens timma
Refräng:
Den vredgade ätt, i urhedniskt land
Samlas i nattens skede
Klingor nu smides för hämndlysten hand
Sorg ska förbytas i vrede
10. Blåkullafärden
Blåkullafärden
Beångstat gastgny vid nordrikets härd, det saktligen börjar att skymma
Av galderkonst längs de skyar på färd, kvinnfolk med visdomen grymma
Deras kväde åkallar eldbäddens famn, en mörkermakt i människohamn
Ett bävsamt gästabud skall stå
Lömska bannor i dyrkan och rit, i häxdans om fullmånenätter
Från underjorden ångan så vit, runt trånande silhuetter
Stormar de tämja med rolösa ord, när de samlas på sin fädernejord
Ett bävsamt gästabud nu står
Refräng:
Blåkullafärdens pakt
Hör de fallna änglarnas sång
Trolldomens andemakt
Är bäranmoran hin håles fång
Blåkullafärdens pakt
I vindburen trolsk gestalt
Trolldomens andemakt
Har horganatten frambefallt
En bävsam kvällhymn drar över nol, trollkonor prisar sin sabbat
Ett kusligt skuggspel ej skådat en sol, men dess bländverk mången har drabbat
Oknytt som samlats på stenhäll och flo, bevittnar en blodsrit på höglandets mo
Ett bävsamt gästabud då står
När gryning stiger vid granskogens stark, i luftfärd de stillsamt nu svinna
De fullgjort sin mässa i ödemark, Blåkulla synes nu brinna
De äro börd utav ondskans rot, de fingo kraft genom barnablot
Ett bävsamt gästabud har stått
Refräng:
Blåkullafärdens pakt
Hör de fallna änglarnas sång
Trolldomens andemakt
Är bäranmoran hin håles fång
Blåkullafärdens pakt
I vindburen trolsk gestalt
Trolldomens andemakt
Har horganatten frambefallt
11. Nordbloss och gasteld
Nordbloss Och Gasteld
Norrskenets trollsejd i vildsköna natten
maktgjuter gasteldens flammande sken
Eldfängda irrbloss på istäckta vatten
belyser då snårskog och frostsprucken sten
Böljebägarens silverklara
midvintersal under nordbloss och grant
Galderbesjungen av dråpgirig mara
Nymånens bävsamma bundsförvant
|
|
