|
OTYG LYRICS
"Bergtagen" (1995 Demo)
1. Trollmånens väg
2. Stentorsröster
3. Galdernatten
4. Skuggan på åsen
5. Bergtagen
6. Septembersång
7. Vid skogstjärnan står
8. Bäckafärden
9. Otygets tid
1. Trollmånens väg
"Det var höst och i fjället hörde man ulvens jämmer eka
mellan de gråmulna klipporna
Där många nordmän kämpat för sina liv
Och i horisonten, låg solen vid skuggan.
Jag stod på bergskammen och skådade ner mot den trolska dimman
Den kom svepande uppåt och förde med sig så dystra vindar
Det var då, när skymning gick över till mörker, som jag såg det urgamla bergatrollet
sitta på sin fjälltron och vässa sina grova naglar.
Trollet som tar de svaga liven..."
Mäktig äro trollmånens väg mot evighetens näste
Längs sorgedalen genom granskog bryter den sig fram
Månen lyser så dyster och mörk, förstenar svaga själar
I fjället, bergatrollets slott, vaknar ur sin sömn
Trollet sitter lugnt på sin tron och bär på sinnesfriden
Han sett sju ekeskogar växa upp och sedan ruttna ner
Månen lyser så dyster och mörk, nu blåser höstkalla vindar
I fjället, bergatrollets slott, visar sin verkliga kraft
Hej!
Skuggor som fått --- förseglar dig uti fjället
När hammarnatten som förs ut förför han nya liv
Månen lyser så dyster och mörk, en färd bland stock och stenar
I fjället, bergatrollets slott, kräver nu ett blot
Dova toner från ett horn strömmar ner ifrån tronen
När daggen faller, solen gått ner så tar de dig in i dröm
Månen lyser så dyster och mörk, mot offerkällan det bär
I fjället, bergatrollets slott, tjänar dödas själ
Hej!
2. Stentorsröster
Norrut vi vandrar mot fjällets topp
Nordan finner den tronande kropp
Från fjällrikets lövtyngda grenar
Frostprydda löv med marken sig förenar
Över den lömska och ändlösa myr
Som vises först när dagen gryr
Fjällväggen, lockropen ekar
Dansande älvor i sällsamma lekar
[Chorus]
Stormen höga stammar bryter
som faller tungt i dimmans rö
Stentorsröster ilsket ryter
över rikets frusna sjö
Den mörka trollskog i all sin prakt
Min kropp blir sargad av vädrets makt
Under den lövlösa fura
Moss och jökel, skuggorna lura
Det snöklädda fjället präglat av år
Sen urminnes tid, majestätiskt står
Kölden skall nu ge bjärta
bringar mig den ljuvliga smärta
[Chorus]
Stormen höga stammar bryter
som faller tungt i dimmans rö
Stentorsröster ilsket ryter
över rikets frusna sjö
3. Galdernatten
Andeskuggor glider fram i dunkla vrår
Där ödets drömsyn evigt rår
Höj ditt tennkärl, galdernattens tusen år
Tränger in i dina ådror
Hemligheter från dolda land, dolda hav
Förbundna med stormgudens grav
Beskyddad av en osynlig mur, som skyddsanden gav
En galder knuten hårt i handen
[Chorus]
Trollrunans makt, dess ändlösa kraft
Har ingått i pakt med fädernas ätt
Legenden var sann, och lyckan den bar
Som tog i famnen
I nattens mantel jag insveps på min själafärd
Att alstra visdom som gör mig lärd
Tystnad råder, midnattstimmans trollkonstnär
Träder fram ur gråa dimman
Han stillsamt vakar den sfär som knyter blodets band
En "hjälpare", ja en tredje hand
Bär på galder, och porten till hans glömda land
Öppnar sig för mina ögon
Hej!
[Chorus]
Trollrunans makt, dess ändlösa kraft
Har ingått i pakt med fädernas ätt
Legenden var sann, och lyckan den bar
Som tog i famnen
Vinden mot sig tills han fått leda frostens år
Där ödets drömsyn ännu består
Höj ditt tennkärl med drycken av förgångna år
En galder knuten hårt i handen
Horisonten färgar --- lav
Den trolska rösten från visdomsgrav
Beskyddad av en osynlig mur, som skyddsanden gav
En vandring in i evigheten
4. Skuggan på åsen
En sorgsen skugga på åsen står, bland alla milsvida höjder
I trollskogs rötter han girigt går, men solen sällan skiner nöjder
Och ibland stenrösen strövar varg, man hör hur skepnaden ryter
En sång av tomhet så kusligt karg, i fjället glistnandet bryter
En dyster måne klädd i sorg, danar ner mot dunkla dalar
Ett allgångssorl mot den skyars borg, suckar tungt i nattens salar
Och fjärran stormar nu dånar hest, och vreda moln sig breder
Jag skådar landet dit mången rest, dit alla torpbäckar leder
Jag skådar landet dit mången rest, dit alla torpbäckar leder
5. Bergtagen
En kvinna, ogift var på heder
Men vid ett hornslag skulle du bli
Hans vreda trolldomskraft förleder
Den långa lidan snart förbi
Hon vandrade längs stigen förrädisk och så smal
Solen sken på berget och luften kändes sval
Hon gick med steg så lätta över sten och rot
Höga furor kröktes vid bergets fot
[Chorus]
Hon var så vacker att skåda
Och hon var ljus och len i hyn
Med oskuldsfulla ögon blåa
Som hade färgats utav skyn
Ett hjärta fyllt av längtan en man som skulle få
I pinat väder väntar där isen skulle stå
På branta backen följde upp mot bergets kam
Såg hon ner mot bygden men hon kom aldrig fram
Lalalalalalala
Den starka ---
Men bergatrollet --- in i bergets boning
Lalalalalalala
Han gick till skogen ---
---
En ful, förvriden skepnad som på --- skred
Med kniven --- att han fick trollet dräpt
En kropp så kall och livlös, nu på marken låg
En sorg den grep hans hjärta --- såg
[Chorus]
Hon var så vacker att skåda
Och hon var ljus och len i hyn
Med oskuldsfulla ögon blåa
Som hade färgats utav skyn
6. Septembersång
Ett rike höljt i dimma
En av gudarna given tid
Vi skola snart förnimma
Den karga vinterfrid
Ja, denna karga vinterfrind
Frosten skall nu kyla
Den mossbelupna sten
I en trakt där Fenris yla
I månens bittra sken
Ja, i månens bittra sken
[Chorus]
Dimmans röster talar
Nu i skymningstid
Ligger vit i dalar
Natten tar vid
I skogens djup hon väntar
Den ihåliga fasa
Och väcker männens längtan
Där de sutto vid sin brasa
Där de sutto vid sin brasa
En mö så ljus och fager
Som lockar med sin sång
Men innan det blev dager
De mött sin undergång
Ja, de mött sin undergång
[Chorus]
Dimmans röster talar
Nu i skymningstid
Ligger vit i dalar
Natten tar vid
Solen tappar sin lyster
Nu stundar regn och dis
Hösten mörk och dyster
På ån den sköra is
Ja, på ån den sköra is
Tjälen nu framträder
Under furans lav
De bistra vargaväder
Skall bli den svages grav
Ja, skall bli den svages grav
[Chorus]
Dimmans röster talar
Nu i skymningstid
Ligger vit i dalar
Natten tar vid
7. Vid skogstjärnan står
Där vid månskogens glänta om kvällar hon går
En förtrollande kvinna med sitt snövita hår
Och så fager i blicken, den mest drömlika brud
När hon dansar vid tjärnen, där tystnad är gud
Nu så sinnrikt hon viskar med en stämma så klar
Ner vid vattnet hennes skepnad, skimrande underbar
Hon dina lustar belägrar, din skogsfärd hon styr
Och snart vilseleder dig ut på sin myr
[Chorus]
Månskogsälvan lyser av glans
Hon tar nu dig med i sin trånande dans
Så lömsk och vildögd hon lurar var man
Att följa med henne till tjärnen
Där i aftonbelysning på myren hon står
Och sjunger en trollsång och kammar sitt hår
Och med lockrop så sköna hon kysser din själ
Och säger att hon bara vill dig väl
Men om du vilade dig i alvrum, på hällar och i skog
Kan du vara försäkrad att hon ditt liv snart tog
Så vacker och harmlös, men ondska hon bär
Det ruvar i henne, en mörk atmosfär
[Chorus]
Månskogsälvan lyser av glans
Hon tar nu dig med i sin trånande dans
Så lömsk och vildögd hon lurar var man
Att följa med henne till tjärnen
8. Bäckafärden
En Olof vandra längs de vägar
Och gärna ville sig lära spela
Och för den kunskap, han ville äga
Att ta del av sina fingrar stela
Han gick till korsväga om kvälla
he var en lönnkylig sommarnatt
En nu så stillsam månakälla
Och med sig hade en skum bekant
Där satt en sjöman ner vid bäcka
och smek toner ur sin violin
Och gamle --- den galn näcka
han ger en jävelse hårda lin
Han tog sig ner för våta hällar
och drog en --- stäm
Ja, snart ska vackra toner gälla
det vore risk för ditt liv och lem
[Chorus I]
Jag givo dig en gåva
Med konster som jag lär dig
Och om du gnid på stränga
så hjälp den aldrig ger mig
Då sa han Olof; "He kunn jag lova
att om du lär mig din melodi"
Men strömkarln tänkte att du ska sova
i mörka vann, i evig tid
Och Olof dränktes nu i djupet
och hans toner hördes aldrig mer
Nu är hans spelmansliv förlupet
men bäckamannen får nu söka fler
[Chorus II]
Jag givo dig en gåva
Med konster som jag lärt dig
Du ville gnid på stränga
Men tyckt du he var värt det?
9. Otygets tid
Den arga stormvindar lägger sig ner och kuvade slutar vina
Ekar då hans beslutsamma steg från hemvistet under jord
Fruktan den fanns så --- och möter ondska som ej vill sina
En osläcktad hunger uti hans bröst, --- i hans ord
[Chorus]
För dem skall ni bli evigt dömda
I mörkrets kalla hålor, leva och dö
Har ljusa väsen blivit glömda
Han åt alla dem, de saliga djur, den tidlösa onda vitter
Med trollkraft han dräper --- ljus, som tillfaller nattens rå
I kammaren under jord nu han släpat med sig de döda grytter
De --- brutna ulvar hans käft, kryper mot mossan grå
I skogars djupa och över dyster hed hör man vingslag ljuda från bevingad man
--- som i underjorden levt, griper han som aldrig nämns vid namne
Vad driva män --- och för --- spelandes i kraft sig vrider
Varthän han skola bära --- liv, för döden ond och bråd
Han stillat sin själahunger till fullo när det mot skymning lider
En lömsk gudablick i ögat han bär, bevittnar hans grymma dåd
[Chorus]
För dem skall ni bli evigt dömda
I mörkrets kalla hålor, leva och dö
Har ljusa väsen blivit glömda
Magra oår följer i hans spår, ångest väntar nu när han har fyllt sin buk
Den stora kitteln nu i ladugården står, röken stiger nu när brygden sjuder
|
|
