|
NATTSMYG LYRICS
"Skogens Okrönte Konung" (2005 Demo)
1. Åter Gryning
2. Bortbytingen
3. I Dyster Dimma
4. Indalsälven
5. Trollfar
6. Vargavinter
7. Allra Längst in i Skogen
8. Skogens Okrönte Konung
9. Glantans Förbannelse
10. Sorg
1. Åter Gryning
2. Bortbytingen
Natten varar länge
Alla sover gott
men ej i barnets säng
som snart ska rövas bort
Han får nog aldrig se
sin kära mor igen
Nu ligger han och sover
vid trollmors säng
o Dagen börjar gry
o stugan fylls med gråt
o prästen säger fy
och kyrkklockan slår
men det är allt för sent
trollmor tog sin chans
i lilla sängen ligger
ett trollbarn med svans
I ett urgammalt berg
Fyller barnet ett år
Men trollmoren ryser till
när kyrkklockan börjar att slå
Alla har nu samlats
vid skogens kant
Bytingen tittar ängsligt
är det verkligen sant
att prästen har bestämt
att vargen skall mig äta
Nu tar jag första stegen
hur ska jag klara detta
Men Trollmor stiger fram
ur skogens dunkla djup
Släpp ner mitt barn
så får detta ett slut
Så ont hade jag aldrig gjort
med barnet som är ditt
Nu försvinner jag in i skogen
med barnet som är mitt
3. I Dyster Dimma
Nordmännen tågar
Förrädiska landskap
härja och skövla
stanken av sumpgas
dimman den tätnar
stigen försvinner
fruktan stiger när
fötterna sjunker
Vem vet vad dimman döljer
Vem vågar trotsa den
Jag minns hur blodet spillde
Nu är det dags för strid igen
100 tals krigare
spridda av dimman
modet brister
när ropen tystnar
kvällen nalkar
i dyster dimma
du har blott en timma
tills kölden tar dig
Vem vet vad dimman döljer
Vem vågar trotsa den
Jag minns hur blodet spillde
Nu är det dags för strid igen
Nånting rör sig
vattnet speglar
dunkla skuggor
vadar närmre
eldar lyser
skjuts med bågar
dimman skingras
dags att skövla
4. Indalsälven
5. Trollfar
Stackars människan vek och svag, många faror lurar.
Trollfar väntar natt som dag, utanför sin kula.
Många barn har irrat sig och hamnat i hans gryta.
Men trollmor hon har klagat hon för många är för fula
Trollfar tvingas ligga där i många dar och lura
Tills han en dag tröttnar på att trollmor står och surar
I sin högra näve tar han lyktan från sin kista
och ger sig av mot människo-byn, långt ifrån hans kula
Vintern den är hård iår, den får allting att frysa
Trollfar han går gläntan fram, lyktan slutar lysa
Natten har nått männsko-byn men nu ska någon väckas
tystnad bryts av barnaskri, och någon råkar nysa
Knack knack på dörr av trä, är det någon hemma
stackars männskan stel av skräck, nu får ni huset lämna
Trollfar bjuder in er till sin kula fylld av föda
men att ni ner i grytan ska, bör jag inte nämna
6. Vargavinter
Frosten viker sig under ulvens fötter
tunga steg mellan skogens rötter
Efter den gett fullmånen ett sista yl
Finner den sig hem till sitt gryt igen
Uppåt bergen syns den värmande elden
Stackars barnet svepes i sin fäll
Mörkret är här för att stanna
Kylan lägger sig över vårt fjäll
Livet är fruset i tiden
Skogen är i frosten gömd
I ett fruset landskap
Ligger vargen i djup sömn
Vargavinter
Vargavinter
Vargavinter
Vargavinter
Vargavinter
Vargavinter
7. Allra Längst in i Skogen
8. Skogens Okrönte Konung
Äldst men styrka kvar
Grågrönt hår han har
Vandrar han, över skog och bergskedjor långa
Söker dag för dag efter en människa att fånga
Lömsk är han, kan se ut som klippblock i skogen
Så pass opp, även om du är stark o mogen
Från sin djupa dal
Till dunkel bergasal
vakar skogens kung
över ek och al
Jakten gick, över skog och bergskedjor långa
Han sökte dag för dag efter en människa att fånga
Dagar gick, trollfar tänkte varför ska hon sura
När jag gick, mitt i natten för att människor lura
Tillslut han fann, den han sökte, stoppade den i säcken
Hem till sura trollmor som ska koka den på fläcken
Han är slug, han är skogens okrönte konung
Nu ska trollmor äntligen få koka den i honung
9. Glantans Förbannelse
Långt ut i skogen så dyster och så kall
finns en dold plats med ett förtrollat fall
Den bildar en bäck som skänker liv
till de som svarar på skogens kall
Uti skogen rider en väpnad man
Han har flytt från striden där det egna blodet rann
En öppen plats med en bäck bredvid
Han prisar sin gud att han gläntan fann
För att få soppan att koka, plockar han fram sin kniv
Han skär i grenar och väcker skogen till liv
Trädet han skär i, brister ut i ett tjut
Allting svartnar, här tar sagan slut
10. Sorg
|
|
