|
NASHEIM LYRICS
"Undergång" (2004 Demo)
1. Ändlös Flykt Från Tiden
2. Allt Svartnar
3. Undergång
1. Ändlös Flykt Från Tiden
Dunkla stigar förde mig hit
Långt bort från allting utom mig själv
Fjärran från fränder, hus och hem
Fjärran från hat och desperation
På dunkla stigar en flykt undan tiden
Ej född av rädsla utan avsky
De dunklaste stigar leder
Till ensamhet - det sista som är vårt
Ur dunklet stiger solen
Blodrött sken bådar en ny, tom dag
Som en spådom om en meningslös död
För dem som ut i stillheten skrika sina sorger
Utan att få svar
Här ligger döda, ruttnande kroppar
Här kvävs vart ord av tystnaden
Här är ej sorg, lögn eller svek
Här ligger tiden begraven
2. Allt Svartnar
en becksvart höstnatt, till synes ändlös
Omgiven av lika gränslös skog
För alltid besatt av hat mörkt som natten
För alltid sökandes vila
Att korsa gränsen till evigheten
Att finna evig frid
Ensamhet lindrar men bot finns ej
Bara den sista vilan helar
En vandring mot skogens djup
Sorgklädda själens lindring
Ledd av ångestens mörka sken
In i ensamhet för alltid
Sökandet ändas en månlös höstnatt
Redan var det mörkt som min själ
Trodde ej mörkare fanns
Men nu kryper svärtan inpå
Bleka läppar ler en sista gång
Kalla fingrar greppar bladet
Himlen spyr tårar och vindarna skriker
Blod värmer frusen mark
Endast tomhet fyller mitt inre
I ord likväl som mening
Äntligen ändas plågan kallad liv
Äntligen tar det slut
Kvar finns ej hat, ilska eller hämndbegär
Existerar gör endast ingenting
Livet rinner sakta ur venerna
Tomheten är oändlig
Evig drömlös sömn kallar
Smärtfri vila som aldrig tar slut
Aldrig mer förpestas mitt inre
Allt svartnar
3. Undergång
Stigen hit är förlorad
Avgrunden synes oändlig
Blev strömmen för strid
Att kämpa emot
Blev strömmen så strid
Att vårt blod sköljdes bort
Döden omfamnar
Den som tiden glömde
Döden lever
Där intet annat är
I likgiltighet vi vandra
I värdelös stolthet bland levande döda
Varför sörjer ni era bortgångna
När de aldrig ens har levt
Ej längre skrattar ni
Som trots allt fick smaka segerns sötma
Ty på broarna ni brände stod ni även själva
Faller gör ni, nedåt, norrut
Ingen gud kan rädda er
Den sista segern ska bli vår:
Om döden tar oss
Dör ni med oss
Epilog:
Evighetens slut
Verdandi förblindad
Själslig fimbulvinter
Oundviklig undergång
|
|
