|
LöNNDOM LYRICS
"Fälen Från Norr" (2007)
1. Vid Elden
2. Ripeluokte
3. Himlalågor
4. Tjåkkå
5. Stállo
6. Ripeluokte II
7. Nordafejd
8. På Fjället
1. Vid Elden
I fälen av en stor man
Av daga satt han sig
Liknelsen av glimmerport, i fälens ände
Min strävan går däri
Var marja stäles glädjen
Ifrån längtans hjärtan
Ett avsked till jordeliv
Är ett avsked till smärtan
2. Ripeluokte
Det irras längs de gamla stigar
Som voro sedan länge bortglömd av folket
Det rörs i de hängade grenar
Av vinden från de som ej lämnat fälen
Klangen från bjälran
Förenar sig med aftonens sillhet
De ögon som lever ~Ser
De öron som hör ~Lyssnar
Renens dansade till bergets trumma
Ett spektakel bara lappmarken kan förtälja
3. Himlalågor
När fjällbjörken får sin dödsbleka färg
Tänder norden sitt bloss
När mörker och köld når sin fulla prakt
När solen in't förmår sig visas
In't ens bortom de sydligaste myrmarker
Då mörker råder dygnet om, i kylan inlindat
Det är då nordan blåsser upp sin eld
I fulla flammor (och i storslagna gnistor de är)
:'De underjordiska
Det är då finnmarkslågornas rån & underjordens eldklädda skönheter
Gungar och flyger i lågorna
Vi stundom brinna, blott bakom fjälle
Rotande vid nordens gränser
Lockar fram köldens belåtna skri
Låter kylan knäppa till & öka i styrka
Så lungor ovälkommnar luften
En högfärdig köld, då smyger an
Regerar stolt lapplands tron
De pryder irrbloss väcker av oss & regenten har då mist sitt tronvälde
4. Tjåkkå
5. Stállo
I fruktan de tiger
Om årets mörkaste dag
Räds att hamna i skuggan
Från stallons stormfärd
I mörka klungor de stundom färdas
I mångfald de föder skräck i människan
Likt ett endslaget fågelfä
Slått fast klorna ovan
Trollar fördärv i den armé
Jagar de med slumraden ögon
:Skrei noid
Har du kommit från jorden, får far du i jorden
Har du kommit från vattnet, så far du i vattnet
Har du kommit från väder, så far i väder
Har du haina kommit från öster
Har du haina kommit från väster
Har du haina kommit från norr
Har du haina kommit från söde
Värken åt vinden, hälsan åt människan
Pina åt vattnet, hälsan åt människan
:'De underjordiska
O, arma satmännska
Du blåbleka här
Vår tid skall komma sedan
En dag vrides världen som vi vill
Då skall männskan under solen
Vandra full av ensam i sin kropp
6. Ripeluokte II
Drömmar om ljuset ovan skog
Skinande vitt i beskådad öga
Sken upp när dagen en gång dog
Under stjänspektaklet i det höga
Leder han som vill minnas
Vad fjället en gång sade
Inom hjärterum de vida negder finnas
Om den väg var den han själv valde
En längtan efter svunna tider
ropas ut i den kalla luft
Flyter döende ut över vidder utan svar
En blick från väst möter drömmen
om den sanna friheten
Tornar upp över land och hav
Över människan och dess dårskap
7. Nordafejd
:Noid
Stallo, tvi för dig Fanen du bär
Inga offergåvor dig jag giva
Ingen svordom dig jag bjuda
En stor trollman till noid ni ej rår er på
:'De underjordiska
Trumman din må ännu råda över land & hav
Men styrkan sinar under jord & vatten
Du irrar i läror från döda tollmän
Styrkan deras vek sig
& det skall även din
:Noid
Min dag lär komma
När jag i tandlöshet väntas vara
Då minsann vågar ni låta kampen ske
När er skepnad står i dubbel styrka, dubbel storlek
:'De underjordiska
Dina trollilar må rycka upp tjärstubbar
Dock våra rätter är dold i svunnen visdom
Rup-tjatse må tillkomma i trollmässan din
Vi är dig dubbel styrka, dubbel storlek
8. På Fjället
Poem by Dan Andresson
|
|
