|
GOLLUM LYRICS
"Svartsten" (2002)
1. Brutal, bloddrypande ondska
2. Svartsten
3. Gôtt-ont
4. Dödskyssen
5. Blacktjärn
6. Slag med rostig grill
7. Bockstensblues
8. PÃ¥lad
1. Brutal, bloddrypande ondska
2. Svartsten
Som en kniv skär genom luft klyver min såg ditt lår.
Oförmögen att göra motstånd ser du på när jag tar mitt första bett.
Med blod drypande i mungiporna och senor hängande på min haka,
förtär jag hela din lårmuskulatur, och ser nöjd din blindtarm skaka.
Ilskan och frenesin sprudlar och min fradga landar på din buk.
Uppeldad och extatisk börjar jag flå din skalle - ingenting får förgås.
Jag ser att du börjar skaka och anar vad som står på,
du känner kylan från svartstenen och att du ska offras börjar du förstå.
Jag piggar upp dig med ett glatt:
- "Dö! Nu ska du nu få smaka på min vrede!"
Vi befinner oss i den mörka skogen, som är kall och fuktig som sig bör.
Jag tar dig till ondskans plats där mången god har slutat sina dagar.
Tyst, mäktig och ondskefull står den majestätiskt där -
den onda stenen som många liv på sitt samvete bär.
Svartsten, svartsten, svartsten, SVAAARTSTEEEEEN!
Njiiiiiiiiiii, vad det låter gôtt! Ingenting går upp mot ljudet av
människosvål som gnids mot svartsten!
Svartsten, svartsten, svartsten, SVAAARTSTEEEEEN!
SVARTSTEN!
3. Gôtt-ont
Vill du spy i min öppna mun,
eller krossa min knäskål med en slägga så tung.
Sy igen mina ögon med ståltråd och spik,
karva med en skalpell och hör mina höga skrik.
Att lemlästa är något för dig,
att pinas tilltalar mig.
Du hugger av mitt finger.
Det är gôtt, det är gôtt, det gör gôtt-ont!
Hämta din hovtång, dra ut varje tand.
Ge mig stora öppna sår ge mig kallbrand.
Börja dra i svanskotan så sakta,
att få ut sin ryggrad är inte att förakta.
Att lemlästa är något för dig.
Att pinas tilltalar mig.
Du hugger av min hand.
Det är gôtt, det är gôtt, det gör gôtt-ont!
Du kan få slita av min tumme om du vill,
fortsätt och dra och senorna i armvecket kittlar till.
Slit ut mitt hjärta, se det slå.
Se min ansiktsfärg gå från röd till blå!
Att lemlästa är något för dig.
Att pinas tilltalar mig.
Du hugger av min arm.
Det är gôtt, det är gôtt, det gör gôtt-ont!
Att sakta känna livet försvinna
och runt omkring kroppsdelar finna
DET gör gôtt, gör gôtt, gör gôtt-ont!
4. Dödskyssen
En kyss av död
av en läpp så röd
Tag emot hatets glöd
Lägg dig ner och blöd
Tills slutet kommer...
Hon kommer fram i skymning
den mörka skogens kvinna
med en lust så ymnig
smyger hon i mossens dimma
Hon jagar män från bygden
med åtrå i sin blick
Hon har ett hål i ryggen
och plågas av en väldans gikt
En kyss av död
av en läpp så röd
Tag emot hatets glöd
Lägg dig ner och blöd
Tills slutet kommer...
En kringströvande yngling
blir kvällens första napp
han lockas djupt i skogen in
och han får...
...En kyss av död
av en läpp så röd
Tag emot hatets glöd
Lägg dig ner och blöd
Tills slutet kommer...
5. Blacktjärn
Djupt i Blacktjärns mörka vatten
en ondska ligger på lur
Den kommer upp och jagar om natten
båd människa och djur
En svart förbannelse vilar över den dunkla sjöns yta
Kastad av en ondskans man när hans tålamod började tryta
Som ett led i hans terror mot en närbelägen by
lät han en mörkrets varelse växa upp ur tjärnens dy
Blacktjärn! Ditt mörker omsluter mig!
Blacktjärn! Jag krälar och växer i dig!
Driven av ondskans och hatets kraft
varelsen smyger och ligger i försåt
När ett byte snärjs det kramas till saft
"...och skuggan drack och åt"
Dess enda vilja och önskning är mord
och makabert frossande i offrens blod
Monstret ligger i leran och sover dagen lång
När skymning faller han rör sig och sjunger på sin sång
Blacktjärn! Jag älskar och hatar dig!
Blacktjärn! Ut på jakt jag beger mig!
En hoande uggla skakas våldsamt till döds
En vilsen älg fälls med ett slag så tungt
Med sina jättekliv det mosar otaliga möss
Irriterad av dess lukt nackas en oskyldig skunk
Med slemmiga fötter det hasar
i riktning mot en farm
Där en stackars dräng vakar
och förlorar snart en arm
Med ett grin på sina läppar det drängens rygg börjar bryta
alla på gården vaknar när odjuret begynner ryta
Man ur huse folket rusar med högafflar och spett
men blir förstenade framför det mest fasansfulla de sett
Blacktjärn! Din ondska ger mig ork!
Blacktjärn! Deras kroppar jag hänger på tork!
Det flisar denna gård
som inte kommer störa mer
med en vilja obändigt hård
det stegar för backen ner
Mot byn med sitt förbannade vidriga folk och fä
och i bara farten förgörs en visthusbod av trä
Det står och vrålar på bytorget: "Det är min herre ni skall dyrka!"
Med två väldiga vansinniga slag det krossar byns kyrka
Blacktjärn! Med skräck folk på dig ser!
Blacktjärn! Där skall ingen bada mer...
6. Slag med rostig grill
Att jaga dig är vårt mål,
att aga och höra dina vrål,
att tvaga din bleka bål
och med ett kraftigt spett göra hål!
Vi vill se dig springa
och svettas från din bleka bringa.
Krossa ditt kranie med en gjutjärnskloss.
Nu får du lära känna oss:
Trääsk, han äter inte fläsk.
Han äter bara bark,
för att bli stor och stark.
Ruuf, är en ondsint kuf,
smyger varje natt för att jaga katt.
Du känner hur ditt hjärta står still,
när Diiger jagar dig med en rostig grill.
Vi har nu fått dig fast,
spänt dig vid en mast.
I din beniga svank
ger vi dig ett hank.
Med en grill du får ett slag
och där ändas så din sista dag.
Vi får en riktig festkväll
när vi grillar dig över öppen eld.
Trääsk, luktar ruttet fläsk.
Han brukar alltid småle,
genomborrad av en påle.
Ruuf, dricker bara blod
och kramar hårt sitt släp; en snutte-cape..
Du inser att du är död som en sill,
när Diiger ger dig ett slag med rostig grill.
7. Bockstensblues
Vi sjunger de pålade männens blues.
De avrättades hårt, brutalt.
Vi sjunger de pålande störarnas blues.
De dödade hårt, brutalt.
Uuuuuh, han började fatta,
han skulle bli mördad och för alltid glömd.
Uuuuuh, han tyckte nog det var natta,
men hans kropp skulle göra han berömd.
Bockstensmannen fick döden dö!
Döden dö! - Uuuuuh!
Denna sång är inte till hans ära,
inte till kroppen som var för spröd.
Den är inte till hans nära och kära,
men till pålen som blev hans död!
Åååååh, den lever i oss,
- Bockstens-blues!
Åååååh, den lever i oss,
- Bockstens-blu-u-ues!
Att mossen lyckades bevara,
en sådan härlig stör.
Att mossen lyckades spara,
är något som hedras bör!
Åååååh, den lever i oss,
- Bockstens-blues!
Åååååh, den lever i oss,
- Bockstens-blu-u-ues!
Pålen och mossen! Uuuuuh!
- Hjältar!
Pålen och mossen! Uuuuuh!
- Hjältar!
Åååååh, de lever i oss,
- Bockstens-blues!
Åååååh, de lever i oss,
- Bockstens-blu-u-ues!
8. PÃ¥lad
Ett huvud pålat på en spetsig stör,
Det blåser det blåser KALLT!
Igår en ståtlig atlets kropp,
Nu finns ingenting alls.
Ett huvud pålat på en spetsig stör,
Det blåser det blåser KALLT!
Igår en ståtlig atlets kropp,
Nu finns ingenting alls.
Från skallen ymnigt med blod rinna,
Bål och bringa står inte att finna.
Att finna!
Ett huvud pålat på en spetsig stör,
Det blåser det blåser KALLT!
Igår en ståtlig atlets kropp,
Nu finns ingenting alls.
Ett huvud pålat på en spetsig stör,
Det blåser det blåser KALLT!
Hungriga munnar söka och slicka,
Efter nysprunget blod att dricka.
|
|
