|
GOLLUM LYRICS
"Blod i natt..." (2000)
1. De odöda marscherar vid skymning
2. Blod i natt!
3. Bödeln
4. Slakthuset vid midnatt
5. En stank av ruttet kött
6. Getryggens förbannelse
1. De odöda marscherar vid skymning
2. Blod i natt!
Vi smyger med knivar av stål i natt,
in i ditt hus för att offra din katt.
Vi avlägsnar oss som skuggor fort,
din katt spikas upp på kyrkans port!
Vi kommer sedan tillbaks om en stund,
in i ditt rum för att spränga din hund.
Fylld av nattens mörka hat,
biter jag sedan huvudet av din undulat!
Blod, blod i natt.
Vi offrar, offrar.
Bloood, blod i natt.
Vi offrar, OFFRAR!
DIN KATT!
3. Bödeln
Du vet att jag är här, du vet att jag kommer och tar dig
Ety jag är ingen annan än din bödel
Du känner min stank, du skakar av rädsla
Din uppsyn gör mig djurisk
Du känner ett rakblad i din svank, vänder dig om men...
Min näve fastnar i din hals!
Du kippar efter andan, försöker få ut den
Jag skakar av lycka, nu har jag dig - din ärta!
Allt är perfekt vad mer kan jag göra?
JAG KAN FLÅ DIN BRINGA!!!
Din bringa, förr vit, är av blod nu färgad
In i den sticker jag en plåt så ärgad
Ett metalliskt sjungande hörs då min stråke på plåten får glida
Nu spelar jag falskt och otäckt så att du, du, du får lida
Ingen kan höra dig gny
Ingen kan se dig pinas
Ingen kan känna din svett
Ingen, ingen utom jag!
BÖDELN!
4. Slakthuset vid midnatt
HAHA !
Jag dricker ditt blod, jag styckar din kropp.
Dina inälvor äter jag opp!
Jag krossar ditt kranie med en slägga;
gjord av en herre så ond men dock ej som mig!
För jag är i slakthuset vid midnatt och jag är ond, mycket ond.
OND! MYCKET OND!
Fem över tolv faller ditt huvud till slaktarens golv för mitt svärd
men utan huvud skall du icke vara,
för jag ämnar och behagar
byta ut det mot en svinskalle som jag syr fast med dina tarmar.
Sen slog klockan ett...
5. En stank av ruttet kött
Vi skall sänka dig i ett bad av syra,
jag ska riva dig med mina klor!
Upphängd i en ödslig glänta
skall korpar skratta åt dig när de äter ditt möra kött,
som ruttnar i nattens fukt.
Det enda som finns kvar av din existens när du dött,
är korparnas krax och en stank av ruttet kött.
Jag flår ditt skinn och hänger på tork,
dina skrin ger mig outsinlig ork.
Sedan du mals till köttfärs i min kvarn,
Långsamt långsamt får du lida hela dan.
Sörjan sprids över den skymmande äng,
som blir din sista säng, för...
Det enda som finns kvar av din existens när du dött,
är korparnas krax och en stank av ruttet kött.
Först när likmaskarna får sitt är du och jag kvitt.
6. Getryggens förbannelse
Ensamma vandrare i skog om natt,
varliga vara dina steg.
Ty vida besjungen den mörka kraft som härskar härom.
Varje träd ett öga är, varje gren en röst
"Kom in, du är oss när, kom!"
I dunklet väntar skuggan för att förbyta hans mörker till bländande helvetes EELD!
En odöd han blir utan liv och vilja.
Hans lukt leder honom utan att skilja,
gammal från ung, man från kvinna, mogen från barn,
fast som han är i mörkrets garn.
Se! Ett rådjur, dö!
Uppe i bergen han finna det snart,
ett ondskans fäste fyllt av sorg.
Skräck och förnedring blottas bart,
i denna ondskans hemvist, helvetets borg.
Han utan att tveka startar sitt värv
att förstöra, förgöra stora som små.
Att utgöra nemesis, människans fördärv.
En pakt han ingå med de hungriga grå.
I massiva skaror tass efter tass och fyllandes natten med yl.
Vargar storma, lemlästa, hugga, förgöra by efter by.
Följandes blodets och fasans lukt,
jagandes mil efter mil.
De döda och äta utan att skilja
mogen från infantil.
Röd färgas nattens snööööö!
Som en ond oomsjungen djävul med horn
tar han makten över socknen.
Aldrig har någon sett en tocken lömsk sate
till att utföra morbida riter för sin egen njutnings skull.
MORD, EXTAS, MORD, EXTAS, MORD
Ensamma vandrare i skog om natt,
varliga vara dina steg.
Ty vida besjungen den mörka kraft som härskar härom.
Varje träd ett öga är, varje gren en röst
"Kom in, du är oss när, kom!"
I dunklet väntar skuggan för att förbyta hans mörker till bländande helvetes EELD!
En odöd han blir utan liv och vilja.
Hans lukt leder honom utan att skilja,
gammal från ung, man från kvinna, mogen från barn,
fast som han är i mörkrets garn.
Se! Ett rådjur, dö!
Uppe i bergen han finna det snart,
ett ondskans fäste fyllt av sorg.
Skräck och förnedring blottas bart,
i denna ondskans hemvist, helvetets borg.
Han utan att tveka startar sitt värv
att förstöra, förgöra stora som små.
Att utgöra nemesis, människans fördärv.
En pakt han ingå med de hungriga grå.
I massiva skaror tass efter tass och fyllandes natten med yl.
Vargar storma, lemlästa, hugga, förgöra by efter by.
Följandes blodets och fasans lukt,
jagandes mil efter mil.
De döda och äta utan att skilja
mogen från infantil.
Röd färgas nattens snööööö!
Som en ond oomsjungen djävul med horn
tar han makten över socknen.
Aldrig har någon sett en tocken lömsk sate
till att utföra morbida riter för sin egen njutnings skull.
MORD, EXTAS, MORD, EXTAS, MORD
|
|
