|
FEJD LYRICS
"I En Tid Som Var" (2002 Demo)
1. Arv (Lång version)
2. I en tid som var...
3. Yggdrasil
4. Ryttaren
5. Arv (Kort version)
1. Arv (Lång version)
En dag nu gryr ur svunnen tid
Rösen manar skogens mörka ed
Sälla dig till harg och griftens vida famn
Ty jorden ni gav som svedjat land
En vilja av tro som aldrig dör
Så murken äro ekens stam
Åldern minnar unge mannens värv
Han giver jorden sitt blot som eken skänker sitt blad
Ty jorden ni gav...
Se hurledes korpen far
över furan mot en helgad dal
där vördnad råda skall, där alver städse bli
Ty jorden ni gav...
För forsarnas sång är livets stäv
Porla varligt, strömmen äro så skälmsk
Ack nejdens fagra spår, skilda vägar vi gå
Ty jorden ni gav...
2. I en tid som var...
Vänd dig om ty ensam är du ej
bland skuggorna, mellan tanke och dröm
En fjärran sång ljuder ödsligt över mörka vann
Skönjer du den vrede som gavs i en tid som var
Slik är den otämjda viddens hav
Av intet skapt en hägring som svar
Kargt som sten bultar hjärtat av våndans lek
snärjt vid nät, en skälvande blick i en tid som var
Sök den glöd som helar ett öppet sår
Förtvivla ej, dana dig själv
Runt omkring dväljas minnen av onda ting
Förkasta dem i den djupaste hamn i den tid som var.
3. Yggdrasil
Sus uti granar, skymning sen
Nu bliva ting till i månens sken
Dansa ikring uti lundars fång
Bjud upp till dans till de glömdas sång
Runor ristas i gammalt stäv
Känner du nornor och deras väv
Askens grenar är sargade
Låt ditt blot vara helande
Ser du källan vid askens fot
Såg du himlen och trädets rot
Bröder gå utvid havets strand
Nu går där söner i fäders band
Fagra bro mellan gårdar två
Där mellan världar den ännu står
Skimrar och välver i himlens allt
På dess väg lysa stjärnor kallt
Upp till kummel går enslig stig
Där är döden med tiden vigd
Stenar resta på helgad nejd
Hör du kraften i trummans sejd.
4. Ryttaren
5. Arv (Kort version)
En dag nu gryr ur svunnen tid
Rösen manar skogens mörka ed
Sälla dig till harg och griftens vida famn
Ty jorden ni gav som svedjat land
En vilja av tro som aldrig dör
Så murken äro ekens stam
Åldern minnar unge mannens värv
Han giver jorden sitt blot som eken skänker sitt blad
Ty jorden ni gav...
Se hurledes korpen far
över furan mot en helgad dal
där vördnad råda skall, där alver städse bli
Ty jorden ni gav...
För forsarnas sång är livets stäv
Porla varligt, strömmen äro så skälmsk
Ack nejdens fagra spår, skilda vägar vi gå
Ty jorden ni gav...
|
|
