|
ELVIRA MADIGAN LYRICS
"BlackArts" (2000)
1. Drakens Tarar
2. Djävulen Pa Engsöslott
3. Köttets Makt & Kvinnans Svek
4. Gwenhwyear
5. Multna Sidor Ur Min Dagbok
6. Mab
7. Sorgekvädet
8. Svartnatt
9. Ulv
10. Svartkonst & Tusenskönor
11. Aterbesök (Repris)
12. Venus
13. Vanhelgedom
14. Ensamheten & Odjuret
15. TuathaDeDanan
16. Varsel (Del 2)
17. Fran Ögatnaren Blodröd Tar
1. Drakens Tarar
2. Djävulen Pa Engsöslott
En svunnen Dröm - Vidöppna ögon
I Grevens bädd - Där Sömn är ett Minne blott
Och när Timmen blir sen och Rastlösa Steg från Hall till Hall
Sliter Tystnaden isär
I Hans Kristna själ...
...Gror Begär
Ett Spel för Två men Han är ensam här
Åh Gud, ett Spel, för Hans kuvna själ
I bitter Ensamhet önskar Greven sig
Sällskap för Tidsfördriv
Om så med Djävulen själv!
...Och se som Gudasänd, en Främling anländer
Mörk och med sitt Ansikte skylt, och Se...
Med Redskap i sin Hand
För varje kast, för var gång
Då tärningarna falled ljudlöst till bords
Sitter Främlingen tyst, ej ett ord från Hans Läppar
så länge spelet skrider Vidare
Greven darrar lätt på Hand när Han fattar tärningarna
I Vänster Hand, och än en gång kastar dom till bords
Och i Månens kalla sken som Från Ovan tränger ner
På dom båda som i Tystnad spelar sitt Spel
Ett Slott i Natten mörkt och kallt vid den Kyrkogård där
Forna Minnen ligger Djupt i Jord
Men ej Djupt nog att jaga Sägnerna
Bort från tjänstefolks gemak
Och bort från Arvet Greven bär
Likt en pil igenom Glömskans Frukt
Skär en smak av bitter Hågkomst av Britta Bååt!
Han ser på Mannen framför sig
På vars haka är det enda som syns
Händer klädda i Handskar som för att dölja allt vad Han är
Greven vinner Spel efter Spel och när sen Gryning Nalkas
Reser sig Främlingen opp och från Hans hand
Faller Guld - Tvunnet i Länkar
Som pant för Grevens själ
Då Djävulen kom till Engsö
Igen
3. Köttets Makt & Kvinnans Svek
Det Svek som tär min Kropp isär
De Lidelser i slöjor Lust Beklär
En Blick från Ovan skänker mig mitt mod
Från andra sidan där jag stod
Jag såg hur Djävulen kom fram
Och sen tilltalade mig vid namn
Ur ögon svarta sipprar Själens glöd
Och i min famn ligger Hon död
För Hennes liv och Hennes kropp
Ger min själ evigt hopp
"How throbs the pulse when first we view
The eye that rolls in glossy blue
Or sparkels black, or mildly throws
A beam from under hazel brows!
How quick we credit every oath
And hear her plight the willing troth!
Fondly we hope 'twill last for aye
When lo! She changes in a day"
(Lord Byron)
Jag ser och hör mycket mer när kärleken dör
Där Satans horor smeker min kropp
Sliter mitt Kött och dricker mitt Blod
Det är dit jag vill - Att bära Hans sigill
Och i Köttets Makt - Ledas till Slakt!
Se en Man som jag när ondskan har fått tag på
Varje liten bit av hans själ
4. Gwenhwyear
5. Multna Sidor Ur Min Dagbok
6. Mab
Bortom Mörkret glömd och svag
Ligger Hon och väntar än
Vilar huvudet i ondskans Knä
Väntar tålmodigt tills den...
...Dagen då Hennes tid åter igen nalkas
Och Hon stark och pånyttfödd släpps fri
För att åter Föra Strid
Kysser läppar varma än
Som sedan länge tystnat in
Hennes lust som kött Begär
Väntar tålmodigt tills den...
...Dagen då Hennes tid åter igen nalkas
Och Hon stark och pånyttfödd släpps fri
Hon trånar och vrider sig på sin bädd
Som hon Tvunnit av män
Nakna för Hennes Begär
Mab
Svart lockar Hon omsorgsfullt
Sedan Tidens begynnelse lagt
Dagen då Hon åter igen får
Släppa ut sitt böljande Hår
Är här
Snart
7. Sorgekvädet
8. Svartnatt
Stenen under min rygg är kall
Ikring mig ligger Natten tät
Där svarta änglar dansar kring min kropp
Trär sen snaran runt min hals
Ristar i min hud - Skär isär mitt kött
Och kysser sen min mun
Jag ligger än - Här i änglarnas knä
Är jag död?
Eller lever jag?
Är allt blott en Nattsvart dröm
Men smärtan skär så djupt i min själ
Den måste vara sann - Åh Gud dom har mig ihjäl
"Och ur deras ögon rinner mitt Blod"
Jag är kedjad fast på ett iskallt bord
Jag blundar hårt i min dröm
Som slöjor som dras över Himmelens valv
Från här där jag ligger så
Slits dom isär alla En efter En
Som om byten dom var för en utsvulten Midvinters Natt
Svartnatt
Svartnatt, svartkatt, svarta Himmel som ovanfrån håller mig
Kedjad fast i famnen på Nattens barn
Det finns ingen frälsning - Det finns inget hopp
Från Mardrömmens Moder som skändar min kropp
Med vidöppna armar omfamnas jag
9. Ulv
Natten är slut och morgonen som tycktes ljusare förrut
Ligger hopkurad vid min dörr
Hon är fager och ung och många gånger har jag tvekat
Och velat släppa Henne in
10. Svartkonst & Tusenskönor
När skymningen Faller anländer Han
För att skörda frukt jag låtit gro i Hans namn
En människa vit och blek som elfenben
På ett altare skuret ut ur Stenen hård och kall ur Bergets kam
Som en sista Gåva till gunst för Hans famn
"Låt mig se låt mig känna Din hand i min
Med klor som skär djupt i mitt skinn"
Vad det rätt väg att ta? Nu när slutet är här
Plötsligt tvekar jag - När jag slits isär
Mötet är det första i sitt slag
Och från och med morgondagen skall jag leva för Hans synd
Men när kåpan Han faller till marken
Ser jag kvinnan framför mig
Jag låtit dräpa så grymt...
...Hon ser på mig och ler
Den fauna jag klätt Hennes nakna kropp med
Hänger ännu från Hennes hår
Och axlar ner på Hennes bara ben
Hon ser på mig och öppnar sen
Käften sin likt ett rovdjur törstar efter Livets Vin
Av alla synder jag begått
Var aldrig någon lika grym som den här
För sent förstår jag att jag själv nu fallit offer för min Tro
Jag trodde mig ha - Jag trodde mig förstå
Den svartkonst jag sår
11. Aterbesök (Repris)
12. Venus
13. Vanhelgedom
En Mara i svart för vatten och bröd
I Blomsterprakt för en Makes död
En fager hud och en ihålig kropp
I kvinnfolks skal för ondskans Lott
Beslöjad och ljuv - Hon skälver och ler
Iförd Djävulens skrud - Döljer det ingen får se
En förlorad själ på Helgad Mark
Med ryggen kall och täckt av bark
En Älva, en ängel
I ögonen på bonden ser Hon bytet Hon tog så lätt
Som bondens fru Hon sen blir sedd
Men jakten slutar inte där
För varje man som begär Hennes kött
Får dela hennes gunst
Som brud Hon står vid mannens sida
Väntar tålmodigt tills Nattens vida vingar sänkas skall
Över gård och Land
Och prästens sista ord skola tyna bort
Och solens strålar inte längre når
Den ljuva Mö som vid sina Make står
Så lyftes slöjan Hennes varsamt av
Till Hin Håles slav!
Med kupor fyllda med Blod
Och bordet dukat upp till fest
För dom Två
Bara Hon och Han inatt...
14. Ensamheten & Odjuret
När ensam kvar jag sitter här
Mitt enda sällskap är mig själv
Och jag låter allt försvinna bort igen
Ingen ser och ingen hör
Min ensamhet är allt jag har
Och aldrig Någonsin skulle jag mista den
Inombords
Jag hör så nätt hur hjärtat slår
15. TuathaDeDanan
När Nordanvind sveper Riket kring
Lämnar Landet tomt och kargt
Och Kungens mark ligger naken kvar
Utan skörd för Fåfängans Makt
En Ek står ensam kvar
Ett Herresäte lämnat bart
Med sår som själen tär
Och ett hjärta svart Han ännu bär
Ett dunkelt sken genom lövverk och gren
Vid trädets fot ligger Döden allén
Och skrapar bark från trädets stam
Klär sitt näste med Evig skam
Eken står troget kvar
Med blicken svart under klar lunar
Ty rötter når dit längtan vill
Och bara Döden bär Tidens sigill
Bland mossens djupa snår
Där Eken ännu står
Med Döden i sin famn
Och med djupa ärr i sin stam
16. Varsel (Del 2)
Jag skjuter fönsterluckorna dän
Och stirrar ut över öppet skär
För all den mark jag äger här
Ett pris så högt...
...Min egen själ
Av fattig börd
Men dock ett torparbarn
Med blott en önskan
Att bli något bättre än sin far
Han såg så lätt
Vad en liten pojke som jag
Så gärna ville ha
Och tillräckligt för att sälja min själ
Så föddes jag på nytt
Jag såg mig om igen
Men jag vände aldrig om
17. Fran Ögatnaren Blodröd Tar
Jag stirrar djupt ner i Brunnens gap
Med blicken tom och fylld av hat
En Nattsvart pil genom bröst och själ
Men hjärtat slår på Silverfat
Ett Nattsvart himlavalv jag ser
I mörkrets dunkla djup
I korpens fjäderskrud till Gryningens ljus
Och nu
Längst där nere
Jag ser en man
Som stirrar tillbaks på mig
Men allt blir grumligt
Och snart suddas allt ut
Står jag, jag ensam kvar?
Från Ögat når en Blodröd Tår
För min själs alla öppna sår
Ner till vattenytan som bryter Natten itu
I skärvor allt för en ensam droppe Blod
Från mig...
"Ytan samlar sina skärvor
Och spegeln blir åter hel igen
Men svunnen är Han"
Jag blundar hårt och gör mitt val
Blott ett steg från brunnens djup
När dagen gryr är allt förbi...
|
|
