|
BURNING DARKNESS LYRICS
"Rites of Mist" (2003 Demo)
1. Rites of Mist
2. Dimma
3. Vansinnets Vind
4. De levande döda
5. Nagelfar
6. Namnlös Fasa
1. Rites of Mist
Flickering shadows, dancing light
A mist have been summoned by the night
over moors of cold midnight grief
and in darkened forest realms
In twilight and by the light of the moon
dark fairies chime in with nightfall
spread their wings over silent waters
ascend towards dimmed stars above
Shrouded in mist they remain
The woods of frozen winds
Forlorn and fallen temples along
a torch lit processions path
Awakening spirits of the night
unleashing beasts of fear and fright
The coming darkness will be more
than just a loss of light
Black crowned storms is closing in
incarnations of hidden and ancient sin
laying waste to the remains under the sun
a fragmental order reigns
Silence; Star cloaked, strained
in hideous falling rain
Restless ghosts of sorrow
reveals the gates unseen
Calling upon the spiteful winds
A ritual of old begins
Surrounded by an unbroken circle
of glowing symbols and signs
From gates of stone, distant aeons
will break forth against barriers of light
When fog enshrouds the highest tower
beneath the blood red sky
2. Dimma
Flickan skrattar, ler varmt och brett.
Trippar nätt. Hoppar lätt.
Därefter försvinner hon in i en vägg
på ett gastkramande sätt.
Smuts täcker rullstolar och trasiga bårar.
Rost rinner likt blodiga tårar.
Galler utgör både golv, tak och vägg.
Mot huden - en kall stålegg.
Ficklampans bräckliga ljusstråle
Finner en docka, spetsad på rostig påle.
Känner regnet lätt dugga.
Dimma. Mörker. Skugga.
Från underjord hörs yl och morr.
Svetten lackar och halsen känns torr.
Är det en maskin? Är det en best?
Passerar en smutsig och diffus men ljus
…cirkushäst.
Regnet faller, fläckar sanden.
Järnrör i ett krampaktigt grepp.
Och så plötsligt utan varning
snuddar något vid handen.
Slag av vingar hörs från ovan
En vild flykt i panik.
Stadens alla dystra gränder
fylls av omänskliga skrik...och dimma!
Den ockulta symbolen syns alltmer frekvent
och vittnar om vad som i staden hänt.
Mörk metallfläkt
sprider dödens andedräkt.
Ingen! Ingenting! Ingenstans!
Ensam i nattens våld.
Dunkande från ett förvaringsskåp.
Metall..våld...dråp...
Splitter faller sakta ner,
träffar rummets hårda golv.
Klockan klämtar mörk och tyst
men slutar ej vid tolv.
Fångad i en mardrömsvärld
där monster strövar fritt
är radions höga gnissel
både frälsning och gissel.
Samael!
Plötsligt, ljudet av barnagråt
Samt något som längre bort tassa.
Rycker fram med ont uppsåt –
en förvriden och köttig massa.
En hund kommer hotfullt gående
med dova, klickande ljud.
Huvudet är ersatt av maskar
och varelsen saknar hud.
Hoppande, vanställda kreatur
vistas i synfältets kant.
Övertygelsen växer sig starkare;
viskar att detta ej är sant.
Verkligheten smälter
i en massa av svart och rött.
Luften smakar unket
men samtidigt sött.
Flickans huvud lyser upp
med ett gråvitt och kallt ljus.
Hennes sorgsna klagosång
tonar bort i brus.
Blott i sällskap av en kniv,
min egen vridna fantasi,
ho samt en häftig puls
och en kusligt levande…dimma!
Ryckiga rörelser
för kroppen närmare och närmare.
Blank, slät hinna glänser
där ansiktet en gång fanns.
Sjuksköterskan rör sig
som i trans.
Skalpellen glimmar.
Sekunderna känns som timmar.
Galenskapen kommer hit,
skuggbarnen likaså.
Hopplöshet, flykt är meningslös,
i de hinner ifatt ändå.
Varför kan ni inte bara
låta mig vara?
Snälla, snälla, låt mig vara!
Gud, låt mig vara!
3. Vansinnets Vind
Genom nattens svarta skogar
Över slätt som blott månen belyst
In bland bergens långa skuggor
där som ljus aldrig hemvist hyst
Mot mörkrets djupa salar
Dit stjärnors ljus aldrig når ut
Där endast vanvett talar
och där hoppet tagit slut
I en svartnad illusionsvärld
bortom dödens själafrid
där som mörkret aldrig vilar
och där allting saknar tid
Svarta vindar vakna hastigt
Ut ur intet, plötslig glöd
som förvrider alla sinnen
och bringar evig död
Röster urskiljs
från malströmmens djup
viskandes löften
burna från världens slut
Stormen nalkas
Mörkret består
Vansinnets vind
följer i mina spår
Vansinnet... följer i mina spår
Skapad i fördärvets skugga
hatar allt av liv och ljus
bortför själar, hungrar evigt
virvlar i vansinnesrus
Dödens röster gör sig hörda
över vindens kalla blåst
söker offer att förföra,
att snärja i sitt sinneslås
Röster urskiljs
från malströmmens djup
viskandes löften
burna från världens slut
Stormen nalkas
Mörkret består
Vansinnets vind
följer i mina spår
Vansinnet... följer i mina spår
4. De levande döda
Ruttnande och stinkande
vaknar de sovande
Då solens ljus tagit slut
ur gravens djup
de krälar ut
Odöda i tusental
världen ska de överta
Stapplande, av hungern lejd
kommer de
för att äta dig
5. Nagelfar
Från forna minnens tider, i ett land där mörkret vann
ligger detta skepp, som förtöjts vid världens rand
Byggt av dödas naglar, i ståtlig mörkermakt
för att i världens sista dvala, bringa mord och blod och slakt
Då fenrisulvens avkomma, en bit av solen tagit
följer fimbulvintern med sin för evigt fallande snö
Ty dömda är vi alla i världens sista adjö
De dömdas rop ska skalla: Nu ska vi alla dö
Ingenting kan hindra det som nu satts i rörelse
Krigets vindar viner och det blåser upp till storm
Då samlas alla härar för att gudars boning förtära
På havet dånar skeppet som samlats av dödens tvång
"Då blir Fenrisulven lös. Då vräker sig havet upp
på landet emedan Midgårdsormen vrider sig
i tursavrede och söker sig upp mot land.
Då sker det också att Nagelfar blir flott,
det är ett skepp som så heter
och det är timrat av de dödas naglar
I denna stora sjögång flyter nu Nagelfar
Den som styr Nagelfar är en jätte som heter Hrym
och i fören står förrädaren Loke med vakande ögon"
Naglfar
6. Namnlös Fasa
Fasan har anlänt bemantlad i mystik
och orsakat skräck, vrede och panik
Genom vår verklighets mur den drar
för att bringa oss en död så snar
Då omgivningen påtvingat börjar ge vika
anar jag något från bortom kika
som rakblad genom förståndets illusion
skär blicken från dess brinnande ögon
I mörkret lurar med ett lystet leende
fasan dold ändock allting seende
Det känns som om världens väggar kommer rasa
och ge vika för en namnlös fasa
|
|
