|
BERGRAVEN LYRICS
"Dödsvisioner" (2007)
1. Döende
2. Av saknad släcker jag ljuset
3. Ondkall
4. Känsla av livets nästa skede
5. Den svarta angstens essens
6. Det man med själen...
7. Ekot av bikt
8. Döende (en avslutning)
1. Döende
Döende man lever inte mer
Kroppen lämnar plats åt fler
Släkter av människa skall ruttna
Sorg, glädje känslor äro gjutna
Själen tar sig okända uttryck
Död befästs med abrupta ryck
Ett minne blott, en känsla av kännedom
Kallt och rått, makt i blom
En syn tidigare obevittnad
En mening äntligen manifesterad
Döda mig
Döda honom
Döda allt
2. Av saknad släcker jag ljuset
3. Ondkall
Innuti lever en själ som varslar om död
Innuti andas ett hopp som stryps
Innuti hatar livet de som vandrar
Innuti en stig som trampas
Ondkall
Kyla och död
Att släppa Djävulen in
Att lämna jorden
Utanpå syns inte ett tecken
Utanpå smeks sorgen av ljus
Utanpå lever en skenbild
Utanpå en siluett av kontraster
4. Känsla av livets nästa skede
Kören sjunga det som endast de av ljuset behaga
Solen stiger och smeker den nya dagen
Till kyrkoporten skall prästen åter tåga
Länge har de av ljuset uppfyllt hans lag
En lukt av död breder ut sig
En tid som varit skall åter ses
De svarta
De gråa
Pesten
Väntas att få se en gryning med ohelig älvdans
Då den bleka skepnad skall sänka sin lie
Väntas att få sammanfläta en ny tids törnekrans
Då svartnar ...
Allt svartnar ...
Vi svartnar ...
5. Den svarta angstens essens
På avvei mot perleporten
Gjennom et hav av vasstrukne lik
Ett lys fra den sjø
Der øyne stirrer tomt
Smerter gjennom svellende kjøtt
Alger farget røde
Her slutter min reise for godt
I havet med de døde
I skyggen av en skygge
Lar døden seg skjønne
Når skodda letter
Og skyggen antar skikkelse
Jeg står på mina knaer
Hullene i min hud bare vokser
Det er pesten som kryper sakte til min sjel
Gjennom mitt blod skal den vandre
For å eie mitt hjerte
Rundt hushjørnet noe hvisker
I halmtaket blusser en flamme opp
Brønnen fryser till is og åket brister
En tung byrde på deres aksler
Det er den svarte angstens essens
Den svarte
Den svarte
6. Det man med själen...
7. Ekot av bikt
... och nu hon i kyrkobänken sitter i tystnad
Förstummad av denna insiktens stund
I skenet av slocknande ljus jag ser
Hennes själ lämna den kropp hon alltid önskat ...
Att köttets lustar behaga
Genom ångest, kval och bikt
En hora hon skymtar i spegeln
Att under jordens synder förslava
Av ångest jag ropar ut hennes namn
Låt det eka mellan dessa vitkalkade väggar
En psalm spelas till hennes ära
Som i detta heliga hus alltid skall ringa
8. Döende (en avslutning)
|
|
