|
ALLEGIANCE LYRICS
"Hymn Till Hangagud" (1996)
1. Höfdingadrapa
2. De nordiska lagren
3. The Third Raven
4. Himmelen rämnar
5. Den kristnes död
6. The March of Warlike Damned
7. Stridsfärd
8. Spjutsången
1. Höfdingadrapa
Som högättad hövding vem lågo i gravhög
Med guldsköld för handen och långspjut bredvid
Kummeldamm dölja de urtida runor
Som ristats på rustning och dvärgsmidd hjälm
Ett tusende vintrar vid fjällets fot
Ett tusende vintrar i urbergets skydd
Sovande död uti mansåldrar tjugo
Tills bronslurar ekar till strid än en gång
Midnatt sol på bergett satt
Blodröd till att skåda
Det var ej dag- Det var ej natt
Det vägde mellan båda
Balders bål- Den solens bild
Brann på vigda härden
Snart är ändå lågan spilld
Då Höder rår för världen
Gjallar hornet kallar kämpar
Fimbul vinter varde väl
Fenris frost ej knappast dämpar
Kampviljans rus från den enhögdes kärl
Geir fathur
Ravners godt
Din vredes svarta klinga
Dränker sorg och giver bot åt min själ
Frukta den gud som rida hämndens hav
Som piska dess vågor
Han kommer med den storm som drabba skall
De dårar som hädat hans namn
Som trampat på hans runas kraft
Som vanhelgat hans andes makt
Ulven syns på himla fästet
Fjättern brister- Evigt fri
Enhärjar vakna- Heimdall kalla
Åt idavallens mylla ge liv
Väckt av hungerskri från stålet
Sovande döda i glömskans tjäll
Över bifrost skall kämpar rusa mot målet
I svärdklingo väv skall den frusne bli säll
Den frusne bli säll
Vad storm genom rymden går
Se- Vad mäktiga molnen står
Med krossande blixtar och brand i sitt sköte
Mot krigarens härskri de stämmer sitt möte
Den mäktige kommer till maktdomen
Den starke ovanifrån
Odal
Dagaz
Iss
Naud
Han- Som styr allt
Som högättad hövding han lågo i gravhög
Med guldsköld för handen och långspjut bredvid
Kummeldamm döljandes urtida runor
Som ristats på rustning och dvärgsmidd hjälm
Geir fathur
Ravners godt
2. De nordiska lagren
Vildvittror svävar i azurn
Jättar klampar fram genom dyn
Trollen de hatar och vatten
Men jagar och dödar om natten
Skogsråets mången skönhet kan förvrida
Skallen på en karl
Hon förför
Och du blir veckvill i skogens djup
Ty skymningen är så trolsk
I fruktan och ångest du springer
Den daggiga mossan sprider en unkhet som
Får dig att känna vämjelse och plåga
Du steg ur ljusets värld
För att sprida din saliga tro
Men fann endast hos de nordiska lagren ont blod
Du kom i beröring med hövdingen och
Hans ridande kämpar som
Ännu ej slagit sig till ro
Men snart de Elyieska fälten skall stå i lågor av ilskhet
När han sedan kan finna sin värld av is
Då han kan skapa sitt ofantliga paradis
Hans vederstyggliga legion av dragoner
Skall härska över
Det timliga och kampen skall hållas i sjutusende år
Allt kommer ändas då Ragnarök är kommen
Svärden skall klinga och skriken de tjuta
3. The Third Raven
I Carve my runes upon a cairnstone surface
A powerful pattern that will crush the walls to the unknown
I kill my eye as a bloodbounds sign
Generating powers that sleeping far beyond and down below
A warlock timeless strong I will be
With farces to see more than man can see Wise as the mountain I'll prowl the world
The trinities last perfection
The Allfathers Eye
I'll be the third
One eyed God who rule the night
Grant me a part of your sempiternal might
Use me as your messenger
The third raven your second night
The Nornor Goddessess knows my fate
I'll walk right through the greatest of gates
Walls of spears
Roof of shields
In the Golden Hall I'll kneel in fear
For the one enslaver of my mind
Until this night I've enlarged my mind With secrets of most dreddfull kind
Obscure rites have revealed the truth
I can not stop now
I can not choose
A warlock timeless strong I'll be
With forces to see more than man can see
I'll be the third
One eyed God who rule the night
Grant me a part of your sempiternal might
Use me as your messenger
The third raven your second sight
I let myself fall into an ancient lake
I break it's silent mirror like face
It's name is the sake that I defend
A Midgard worm- Nor beginning nor end
The Nornor Goddessess knows my fate
I'll walk right through the greatest of Gates
Walls of spears
Roof of shields
In the Golden Hall I'll kneel
For the one enslaver of my mind
The greatest God that man can find
4. Himmelen rämnar
Bröder skola kämpa varandras banemän bliva
Systras barn sina släktskap spilla
Yxtid, klingtid kluvna bliva sköldar,
vindålder vargålder innan världen störtas,
ingen man skall den andre skona
Högt blåser Heimdall med hornet i vädret
Med Mims huvud håller Odin råd
Då skälver Yggdrasil, urträdet jämrar sig
Jätten blir lös
Vad är med asar, vad är med alfer allt
Jätteheim gnyrasar
Hava möte
I vrede världsormen vrider sig, ormen piskar vågen
Och örnen skriar sliter lik medan Naglfar lossnar
Garm skäller gräsligt framför gnipahålan
Fjättern skal lbrista fri varder ulven
Skeppet far från öster, över sjön skall
Muspells ledung komma
Och Loke styr
Vidunders yngel med ulven kommer
Med dem är Byleipts broder i följe
Surt far från söder med svedjande låga
Stridsgudars sol av svärdet skiner
Stenberg störta det stupar jättar
Trampar dödingar Hels väg
Och himmelen rämnar
Garm nu skäller gräsligt framför Gnipahålan
Fjättern skall brista och fri bli ulven
Solen börjar svartna, jord sänks i havet,
från fästet falla
Flammande stjärnor
Upp ångar imma och elden lågar, hettan
leker högt mot
Himmelen själv
Fjättern har brustit
Fri är ulven
5. Den kristnes död
Kamplystna kommo skeppen från norr med
Gapande huvud och snidande stävar
Det var rammel av åror det var rassel av järn
Sköld slog mot sköld Asar rodde
Så det lät när de långa sköldar och Kolgas syster
Sammanstötte
Som om berg och bränning sig bröto mot varandra
Asar bjöd höga seglendraga, från mötet med vågor
Ej manskapet ryggade fast Ägirsdotter
Ville få de stagstyrda öken att stupa
Men över dem svävade Sigrun den djärva
Hon skyddade dem själva och havshjorten deras
Framme vid kristen kust de gingo iland från de blåsvarta kölar
För att möta de kristnes samlade styrkor
Härar brakar samman De järngrå spjuten mötas
Från himmelen ned hjälmklädda jungfrur kommo
Vapnens gny växte som värnade asar,
Nornor spinna deras ödesväv av gyllene tråd över himmelen
Örnen skriar i förväntan att få
Frossa på kristet lik
Jorden färgas röd av blod kristus män
Har fallit
Kristus män har fallit
Av korpens föda frossade vargen
Så lyktades kampen och ur striden Asar gick
Segrande i slaget mot kristus
Bär deras ära genom tider, söner och stridsmän till vise
Hel eder Asar
6. The March of Warlike Damned
Part I: "Spear forest"
A marchin forest of spears in the dusk
Warmachine´s raping the earth
Bloodstained black banners dance with the wind
Hail the warlord
Who rides in the front
Black armour reflects the moon
Spectral realms on his demon forged sword
His hunting eyes....
His hunting eyes are wolves
Drums of war- Pound hard as lightning strokes
Mountain sides shakes by the sound
Roars from the horns- Rides hard on the wind
Death is the name of the hymn
The crests of one thousands clans is upheld
Be shattered forever or march with us now
Part II: "The honouros onslaught"
Marching onward- leaving wasteland behind
Black sorcery and steel in command
Marching onward as a blizzard of swords
Allegiance is sworn to the black god
Foul our deeds- Terrible our deeds
A burning tundra´s left behind
Steam from the bodies wich have fallen in the snow
Rises like thick fog to the sky
Iron and blood- Trampled sculls in the mud
Arrows like rain- Desecrating of the slained
Part III: "The Mercenary"
Come to me...
Weak ones- be food to my axe
It´s twin edges thirst for your blood
My winter pale horse grinds down all resist
I ride with the speed of the light
I need no shield- As i plough through the field
I gaze towards the sky for the sign of...
Part IV: "The appearance of the warrior wraith"
Three dead man rode across the sky
Three kingly warlords of the night
Three hunting spirits crowned with silver thorns
Upon beasts long forgotten in time
Terrible to behold
Mortal men weeps blood in fear
Darkened wraiths
With burning whips
Three servants of Danu
Three knights of Cröm-Cruach
Part V: "Death of abominable light"
This should be day but the moon stands high
The sign is bright- the end is near
Few men lives when the battle seace
Deaf for pleas we give them peace
Part VI: "The coming of the rightfull king"
Castle walls may come fall down
Kingdoms be shattered for our crown
May cities crawl by our feets
In deadly grace we´ll ride the streets
Wictory- I breed thy breeze
The taste of iron in my mouth
The coming of the rightfull king
I rule this world- Now I roll the dice
Part VII: "The honorous onslaught"
Marching onward- Leaving wasteland behind
Black sorcery and steel in command
Marching onwards as a blizzard of swords
Allegiance is sworn to the black god
Foul our deeds- Terrible our deeds
A burning tundra´s left behind
Steam from the bodies which has fallen in the snow
Rises like thick fog to the sky
Iron and blood- Trampled sculls in the mud
Arrows like rain- Desecrating of the slained
Part VIII: "The Mercenary"
Come to me...
Weak ones- Be food to my axe
It´s twin edges thirst for your blood
My winter pale horse grinds down all resist
I ride with the speed of the light
Part IX: "A hail and prayer to the celtic gods"
Gods of all things wild
Of storm and warlit sky
Of battles past present and to come
With faith in thee I know I can not die....
Part X: "Epiloge- Battlestorm"
My testemony
The march of warlike damned
Part I. "Spear foest"
II. "The honorous onslaught
III."The Mercenary"
IV. "Apperance of the warrior wraiths"
V. "Death of abominable light"
VI. "The coming of the rightfull king"
VII. "The honorous onslaught" Repeat
VIII. "The Mercenery" Repeat
IX. "A hail and prayer to the celtic god"
X. "EpilougeBattlestorm"
7. Stridsfärd
Som kalla vindar med stanken av blod
spillt i strid
Sprider ridande härar skräck i en
svunnen tid
I härkläder Goter tågade ut på stridsfärd
Och som tillhygge de hughårda hade spjut,
båge, sköld och svärd
Som stormar med krafter av gudars vrede
Ljuder hästhovars dån i nattens skede
En bärsärks sinnelag sattes stundtals i brand
Då han blicken av sårsvett såg i sin hand
Eldigt han kämpade och många segrar tog
Ty han visste att en enhärje han blev när han dog
8. Spjutsången
Väldig är varpad, vävstolens molnsky, bådande manfall
Blod det regnar, uppsatt står den, Stålgrå av spjuten
Till väv-varp togos tarmar av stridsmän
Mäktig den spännes av människohuven
Blodigt stänkta stötspjut skaften
Skytteln järnspets, skedarna pilar
Med svärden slå vi segerväven
Skräckfullt nu är det att skåda omkring sig
Då blodiga mörka moln stå på himmelen
Blod från de fallna färgar luften
Som stridens diser dristligt de sjunga
Till väv-varp togos tarmar av stridsmän
Mäktig den spännes av människohuven
Blodigt stänkta stötspjut skaften
Skytteln järnspets, skedrna pilar
På osadlad hästrygg vi hastande rida
Med blottade klingor, bort härifrån
|
|
